Konstaterar efter att ha sprungit i Barcelona att sådan publik och stämning kring ett maratonlopp har jag tidigare aldrig upplevt. Kanske är det traditionen och kulturen kring fotboll och tidigare tjurfäktning som format katalanerna till att verkligen kunna heja, peppa och ropa fram löparna.
Barcelona maraton arrangerades första gången 1978 och har de sista åren ökat stort i antal deltagare. I år var närmare 20000 anmälda och nästan 15000 kom i mål. Förutom maratonloppet ordnas dagen innan, i anslutning till nummerlappsutdelning, mässa och pastaparty, en frukostjogg. Sträckningen för frukostjoggen är de sista fyra kilometrarna av OS-maran år 1992, upp mot höjden/berget Montjusïc och med avslutning på Olympiastadion.
Marathonloppet är en envarvsbana, dock med ett par ganska långa ”vändsträckor”. Många av stadens sevärdheter passeras under loppet. Start och mål är beläget utmed mäktiga Plaza Espanya. Inledningsvis bär det iväg upp mot den väldiga fotbollsarenan Nou Camp, vilken rundas innan löparna, via Centralstationen Sants, springer vidare mot Plaza España och upp längs den största avenyn i stan, Gran Via. Därefter fortsätter banan upp mot paradgatan Pasco de Gracia och förbi några av arkitekten Antonio Gaudis mest välkända hus, bland annat Casa Mila också känd som La Pedrera. Förbi världsarvskyrkan la Sagrada Familla (även den ritad av Gaudi) är det lätt utför och fortsättningsvis ganska lättlöpt en lång sträcka. Banan går sedan ner mot Forum, vidare längs havsstranden och via Triumfbågen upp mot de gamla delarna där Barrio Gotico passeras. Alldeles innan målet passeras Columbusmonumentet.
Nu uppmärksammade jag definitivt inte dessa sevärdheter under loppet utan några av dem blev vi visade dem dagen innan under en sightseeingtur och några såg vi dagen efter under en långpromenad.
Söndag morgon promenerade vi i god tid från hotellet till starten vilken var klockan 08:30. Många funktionärer fanns på plats och de flesta hamnade snabbt i rätt startfålla. Vädret var perfekt för långlöpning, cirka 10 grader och mulet samt nästan vindstilla. Temperaturen steg ett par tre grader och efter några timmar började det duggregna.
Banan var ganska flack, inga branta stigningar och inte heller några riktiga utförsbackar. Första fem kilometrarna kändes riktigt tunga, kanske delvis beroende på att jag drogs med i ett för mig snabbt starttempo. Efterhand kändes det lättare och bäst flöt det på mellan 15-30 kilometer. Vid 40 kilometer var jag ordentligt trött och stannade medan jag drack vid sista vätskekontrollen. Var väl investerade vilosekunder för sedan gick de allra sista kilometrarna relativt lätt. Tiden blev 3:18:41 och plats 2087 av cirka 14800 löpare. I damklassen och åldersklassen räckte dock min tid till bättre placeringar 34:a respektive 3:a. Antalet kvinnor vilka kom i mål var totalt 2012 stycken. Tror det procentuellt var färre kvinnor än till exempel i Stockholms maraton.
/ Katarina Rönngren
