Månad: augusti 2013

Stockholms 31:a Midnattslopp gick av stapeln i perfekt löparväder den 17 augusti. Loppet har på senare tid utökats med fler städer och genomförs i år även i Göteborg 24 augusti, Helsingfors 31 augusti och Malmö 7 september. Det som gör loppet lite speciellt är den sena starttiden och att alla springer i likadana tröjor (undantag maskeradklass och “elit”). Detta ger en särskild stämning och atmosfär till loppet. I år var 36 000 deltagare anmälda (ca 30 000 startande) och fördelade på 22 startgrupper efter förväntad löptid. Grupperna skickades iväg med 5 min intervall med första start klockan 21:30.

I år hade jag med mina halvmarathon- och maratonresultat samt förra årets tjejmil lyckats seeda in mig i ”elitgruppen” 1A. Elit-jag- inte direkt va? Elit tänker man ju mer Isabellah Andersson typ. Kravet var att ha meriter som visade att man klarar att springa på under 40 min för damer respektive 36 min för herrar och tydligen hade jag det. Förra året sprang jag på 40:39. Ja, ja, det kan ju gå.
Så Öbacka LK representerades således av två löpare i startgrupp 1A, undertecknad och Mikael Näslund, samt Annika Wallin i grupp 1C.

Seedningsförfrågan skickade jag in efter Stockholm maraton när jag tyckte att jag var i form.
D v s innan det blåsiga Jämtland på fötter som väl inte gick direkt dåligt men inte på långa vägar gav det formbesked jag velat ha, Drakloppet där jag inte riktigt orkade i backarna och Axa Fjällmaraton som jag förvisso bara gjorde för att ha kul men hade tänkt mig kunna komma i mål på runt 5h. Där var det nog främst bristande teknik och en ond tå (vilken jag sparkade hårt i en sten och var väldigt nära ett rejält ”magplask” nedför en backe) som begränsade mig. Sprang på utsidan av foten och snedbelastade vristerna som inte hade någon som helst styrka eller styrsel kvar sista biten ner från Ottfjället. Så jag varken kunde eller vågade springa på förrän jag kom ut på grusvägen igen 3 km från målet. Hade ingen lust att få en vrickad fot innan kommande 10-km lopp.

Veckan mellan Axa och Midnattsloppet var jag trött och hängig och på onsdagen låg jag däckad i soffan, troligen med en lätt febertopp. Men, förkylningen var snäll och gav med sig till torsdagen och tån hölls i schack genom regelbundna tömningar av sårvätska med kanyl genom nageln. En kort provjoggingtur för att se om det överhuvudtaget gick att få in tån i joggingskorna igen genomfördes på torsdagen. Kände nästan inget i tån och benen kändes pigga så det fick bli start med något osäker form.

Att vara ”elit” medför tydligen vissa fördelar som att man förutom att starta först

• inte behöver hämta nummerlappen i en stadiumbutik innan utan kan göra det vid starten (kvittade dock eftersom maken ändå skulle springa och snällt fick hämta hos stadium)

• inte behöver springa i den för övriga löpare obligatoriska midnattsloppströjan som för året var neongröngul och tjänstgjorde som ”nummerlapp” . Osäkerheten på formen gjorde dock att jag övervägde att springa i den neongröna tröjan. Då kunde man ju smälta in i mängden lite mer om det gick långsamt och inte skylta med att man borde springa fort. Anders (maken) tyckte dock att ”det är väl klart att du ska springa i Öbackatröjan, annars är det väl ingen vits att vara i 1A”. Så jag bytte till Öbackatröjan. Hade ändå varit avslöjad eftersom seedade löpare fick en nummerlapp.

• fick tillgång till omklädningsrum med dusch. Detta hade varit ännu bättre om man dessutom kommit ihåg att ta med sig en handduk. Öbackatröjan fick således en uppgift till efter loppet i att fungera som handduk, men den briljerade inte i detta avseende.

Allt kändes väldigt bra under uppvärmningen som jag för en gångs skull gjorde rätt ordentligt. Första tre km är mycket nedför och gick ganska fort, kring 3:40 tempo för att mattas av när uppförsbackarna började. Tog det ganska lugnt uppför Sofia kyrkbacke för att inte dra på mig mjölksyra och även i de lite segare backarna på slutet. Uppför kyrkbacken var det ganska mörkt förutom en del “discolampor” med ljus som rörde sig i sidled och runt och hit och dit vilket min hjärna inte riktigt gillade. Längs hela vägen lyftes man fram av diverse musikunderhållning och hejarop från publiken. Allt kändes bra och sluttiden på 39:22 och en 12:e plats är jag jättenöjd med. Mikael avverkade de 10 000 metrarna på 35:02 vilket räckte till en 44:e plats och Annika på 47:24 och en 336:e plats.

För en mig som sällan känner mig redo för fysisk aktivitet innan lunchtid passar det här loppet utmärkt. Man har hela dagen på sig att göra annat och kan äta både lunch och middag i lugn och ro innan start. Kan varmt rekommenderas.

//Jenny

Den 23:e upplagan av Vasastafetten avgjordes under lördagen i soligt och fint löparväder. Öbacka LK slutade för andra året i rad på en hedrande 11:e plats av 319 lag i den mixade klassen. Tiden 6.28.08 var dryga 6 minuter snabbare än ifjol och som vanligt kämpade alla öbackingar väl och verkade dessutom ha roligt! Sammanlagt deltog 473 lag och Idrottsarrangören Mats Andreasson AB kunde ta hem totalsegern för tredje året i följd.

// MW

Med blytunga ben redan efter tre löpta kilometrar försvann ork, vilja och
kraft för Micke Westin på veteran-SM 10 000 m i Gävle. Tiden 39,12 räckte till en sjunde plats, 4,06 efter segraren och 2,17 till bronsplats. Med 25 kämpiga varv på Gunder Hägg-stadion fick Micke dock en bra genomkörare inför fler intressanta lopp under hösten som Stockholm Halvmarathon, Lidingöloppet med flera.

/ da

Jenny Rutström, Annika Wallin och Mikael Näslund var öbackalöparna bland
närmare 30 000 vid Midnattsloppet i Stockholm. Annika blev 336:a bland över 11000 kvinnor och Jenny sprang på mycket starka 39,22, och blev med denna topptid tolva totalt och tionde(!) svenska tjej i mål 3,20 efter segraren. Vilken framgång! Micke blev 44:a bland över 15 000 grabbar på 35,02, som är 40-talet sekunder över personliga rekordet.

/da

Premiären för Stockholm Ultra Marathon 50 och 100 km lockade många långdistansentusiaster. Totala antalet anmälda var 745 löpare från 35 nationer och 6 världsdelar vilket kvalificerade Stockholm Ultra Marathon till det största ultraloppet någonsin i Norden.

Tävlingsdagen, söndagen den fjärde augusti, visade sig bli en av sommarens varmaste dagar. Måhända bidrog detta till att endast 585 kom till start. Att springa en eller ett par timmar när termometern redan tidigt på morgonen visar plus 25 i skuggan tycker jag är jobbigt. Nu blev det förutom många kilometer att avverka också många timmar i stekande sol. Turligt nog gick banan bitvis genom skog och dessa partier var verkligen avgörande för att över huvud taget fullfölja loppet.

I mål tog sig 491 löpare, på 100 km 159 herrar och 31 damer. Vidare på 50 km-loppet 199 herrar och 102 damer. Stockholm Ultra Marathon gällde även som SM på 100 km, den tredje SM-tävlingen på denna distans. Steven Way från Storbritannien vann 100 km på 6.40.14 vilket är världens klart bästa tid i år. Kajsa Berg vann damklassen (och SM-segrare), även hon på en världstid: 7.40.49. SM-segrare bland herrarna blev överraskande Linus Holmsäter (gympaförespråkare och son till Friskisgrundaren Johan Holmsäter) vilken slog bland annat Anders Szalkai. Herrklassen över 50 km vanns av Jakob Svensson från SOK Knallen på 3.34.24 och damklassen av Kathleen Pallardy från USA på 3.47.42.

Stockholm Ultra Marathon arrangerades av Hässelby SK, Spårvägens FK och Fredrikshof FIF. Ett mycket välordnat lopp och fantastiskt glada peppande funktionärer. Varv efter varv hejade funktionärerna igenkännande på oss löpare! Vid varvningen fanns ett stort utbud av dryck och förtäring (vatten, kolsyrat vatten, sportdryck, Cola, kaffe, yoghurt, bananer, russin, smågodis, naturgodis, nötter, energibarer, smörgåsbitar, ostkaka, chips, vit och vanlig choklad, köttbullar, hamburgerbitar, saltgurka och efteråt gulasch och ris). Även efter banan fanns vätske- och energistationer.

Banan gick till stora delar längs vattnet och i vackra omgivningar Gärdet och Djurgården med start vid Sjöhistoriska museet. Ett varv var 7 937 meter långt och för 100 kilometer innebar det 12,5 varv. En väldigt flack och lättsprungen bana med blandat asfalt och packat grusunderlag. Både Lidingö Ultras och Indalsledenloppets kupering kändes bitvis riktigt jobbiga men gav i jämförelse med detta lopp mycket mer variation i löpningen. Att springa varv efter varv fungerade bättre än vad jag innan befarat. Kändes inte alls som att ”springa runt, runt” ett varv var trots allt nästan åtta kilometer. Hela tiden fanns också andra löpare i ens närhet. Vidare var det roligt att se elitlöparna svischa förbi några gånger.

För publiken var det en fantastisk fin, varm och solig dag, många tillbringade timmar ståendes, sittandes eller liggandes längs banan. För löpning var det enligt mig minst femton grader för varmt. Gick troligen ut i ett för snabbt tempo vilket i kombination med värmen och saltbrist fick mig att efter 6-7 mil må lite dåligt. Började då gå raskt vilket kändes okej och kom i mål på tiden 10.43.19 Nöjd att ha klarat av loppet men mindre nöjd med promenerandet på en löpartävling…. Hur som helst en upplevelse och en erfarenhet rikare.

/Katarina R

Idag, lördag 17 augusti, arrangerade klubben i Tidningslöpet för barn upp till 12 år i Härnösand. Allt flöt på bra och ca 125 barn avverkade den snittslade banan runt gräsplanen på Torsviksområdet. Extra roligt var att nattens regn avtog lagom tills banan skulle byggas imorse. Senare tog solen mod till sig och bestämde sig för att titta fram och värma både deltagare och publik. I vanlig ordning underhöll Lasse Wikberg med sin gitarr så att stämningen var på topp när starten gick. Viktigt för klubben att vi hjälper Allehanda Media med denna tävling eftersom vi får annonsering i Tidningen Ångermanland som tack för besväret när det blir dags för Öbackalufsen 2014. Vi tackar därför de öbackingar som var där och hjälpte till!

// MW

I mål i Vålådalen 10 augusti 2013 Kl. 14.34… och blir vid lite klagande om smärta både här och där snabbt påmind om av Micke W att nu är du ju precis så trött och slutkörd som du sista året sagt att du längtat efter att bli. Därmed blev det till att inte yppa så mycket mer annat än att detta var långt mycket värre än ett Vasalopp… Som många vet har jag sista året kämpat med yrsel efter ”virus på balansnerven” så att välja starta eller inte var kanske den största utmaningen. Viss om att jag skulle kunna bryta loppet utan att bryta ihop så blev beslutet att ge mig själv en chans att göra en långdistans-comeback.

Det positiva med att delta i tävling är framför allt att få dela upplevelsen med andra glada löpare. På startlinjen fanns flera bekantingar. Från Öbacka, Johanna Bergman med en förnämlig 3:e plats och efter loppet svullen fot, Jenny Rutström med en fin 19:e plats och ond tå efter att ha sparkat i en sten. Blev rejält nervös när jag passerade Jenny strax innan 20 km att jag själv sprang för fort då hon odiskutabelt är den starkare av oss två. Från egna klubben Trångsviken deltog bl. a Lena Gavelin, först i mål på banrekord och Madelene L med en andra plats. Min egen kamp räckte till en 17:e plats, efter att sista 7 km utför Ottfjället knappt hjälpligt kunnat ta mig neråt och med enda tanke på att Jenny skulle komma forsandes förbi tillsammans med övriga 50-talet löpare som passerade mig. Yrseln tog ut sin rätt och att springa utför blev omöjligt med delvis stumma lår och osäkerhet vart fötterna skulle placeras i den bitvis knöliga terrängen. Loppet i övrigt får bli godkänt för min del då jag kunde hantera yrseln största delen av sträckan. Särskilt gynnsamt var det med de långa promenaderna uppför Ottfjället efter 28 km. Loppet är totalt 43 km och 1800 höjdmeter där man passerar över tre fjäll, Välliste, Hållfjället och slutligen Ottfjället. Mestadels är det stig och led att följa med inslag av spång, sten, bäckar och myrar. Blött och geggigt med andra ord. Det går inte annat att säga att det är oerhört vackert och underbara vyer att njuta av genom att springa i fjällmiljö men blir grymt jobbigt med både underlag och kupering.

Kan ändå sammanfattningsvis ändå varmt rekommendera att ni håller utkik när anmälningarna öppnar för nästa års lopp (www.fjällmaraton.se) om ni vill anta en underbar men grymt jobbig utmaning även om man inte är lite yr!

/Linda E

Ps: Passar även på att tacka alla glada Öbackingar för det utomordentligt trevliga träningssällskap jag får på måndagsträningar när jag kan delta. Det har varit en del i att jag orkat komma igen. Kennets positiva och skämtsamma kommentarer går inte att värja sig mot och ger ofta leende trots kamp under träning och måste nog därför särskilt omnämnas.

Kämpigt i den 25 gradiga värmen när 33:e upplagan av Höga Kusten Marathon levererades i trakterna i och kring vackra Nordingrå. Vältränade orienteraren och löparen Johanna Bergman vann multsport klassen kvinnor och Ida Höglund blev med Ingemar Ulander sexa i mixade klassen.

På springdistanserna anlände tio öbackalöpare till målet på olika distanser. Bäst för dagen lyckades Micke Westin, som tvåa på kvartsmarathon endast hade halvminuten till segraren. Nisse Dahlin blev fyra på kvartsmarathon och Mickarna Näslund och Engman slutade fyra respektive elva på halvmarathon.

/da