Månad: juni 2017

En komplett rapport finns HÄR!n

nSå seriös som jag varit inför HCU har jag aldrig varit inför en löptävling. Och jag har gått ut med min målsättning oxå: vill verkligen slå mitt egna rekord på 15 timmar! 14.30 kändes rimligt. Under 14 är otänkbart. nEftermiddagen ägnade jag åt att vila och att packa det min superba langningspersonal skulle ha med sig. Maurten, sponser power gums, gainomax, salttabletter, resorb och svag enervit, det jag skulle leva på de närmsta 15 timmarna…n

nJag rullade upp till övik tillsammans med Mikael Näslund. In i idrottshallen, hämta ut nummerlapp, säga hej till folk och bara insupa stämningen! Svårslaget. Tejpa fötter, fixa med skor. 23.45 vandrade vi gemensamt ner till torget. Erik Eng, som jag sprang med 2015, var med. Vi kompade bra då, blir nog repris tänkte jag och i år även Micke. Taggade till. Fan va kul det ska bli!n

nVäldigt bra väder, ljummet och helt klart, lampa kommer inte behövas. Valde supertröja över linnet. Vill inte riskera att bli sval. Nedräkning från 10. Spänningen stiger. Sen rullar vi iväg. Jag är långt fram som vanligt. Går ofta ut i det tempo jag har för avsikt att hålla länge. Hitta flytet. Men det går fort. Jag, Erik och Micke och några andra rullar iväg. Snart är det bara vi tre, snart är vi bara två eftersom Micke rinner iväg snabbt. Jag väljer att slå av på farten, det är långt kvar…n

nDet är behaglig löpning. Tidigare krånglande fötterna känns bra, likaså rygg. Det flyter. Men visst går det fort. Sven-Anders Bergström ansluter innan Köpmanholmen. Han passerade mig och Erik även 2015, men dök upp tidigare i år. Riktigt skoj att ha sällskap. Köpmanholmen passerar vi 10 min snabbare än rekordåret. 10 min innan plan. Lugn. Två femmor avverkas under 25 minuter och Sven-Anders påtalar att det nog går lite fort. Håller med. Vi tre jagar upp farten men ingen vill riktigt slå av heller… n

nSlåttdalsberget tornade upp sig framför oss. Fenomenalt vackert att se solens strålar leta sig fram och dränka berget. Skrevan syntes tydligt på håll. Dit var vi på väg! Kände mig stark. Och soluppgången, magisk! Vi tog oss tid att stanna för att titta på den. Det måste du! Det är ju för att uppleva du springer! n

nNär vi passerade södra entrén kollade jag på klockan, insåg att vi ligger en bit före de tider jag meddelat mina följare, närmare 30 min nu. Får hoppas att de inte försovit sig för sportdrycken började ta slut. n

nFyller på, ett snabbt stopp vid Skuleberget bara, sen rullar vi vidare. Vill inte tappa flytet. Vi ligger 45 minuter före plan, 45 minuter snabbare än rekordåret. nNu stundar Mäjabodarna. Brutal stigning!!! När vi passerar Docksta slår sömnigheten till. Som ett slag i bakhuvudet. Blir brutalt sömnig. Vill bara lägga mig ner. Försöker springa å blunda, powernappa. Dricker. Äter. Inget hjälper. Vi jobbar oss uppåt. Var det verkligen skogsbilväg till Mäjabodarna? Vi når toppen. Nej, det var det inte. Det går nerför. Fan. Glömt den här delen av banan. Sven-Anders har ont säger han och helt plötsligt är jag och Erik själva. Sömnigheten är svår. Hittar någon koffeinshots i väskan. Smakar verkligen skitäckligt men den hjälper. Uppe vid bodarna står mamma å pappa och lite andra supporters. Fan va det är pepp att bli hejad på!n

nEfter Mäjabodarna är det inte långt till Nordingrå, någon mil typ. Positivt tänkande. Vi har ett jävligt bra flow genom Ullånger, viker under E4:an och matar på trots motlut. Kommer ihåg detta parti som tungt men nu är stegen lätta. Enligt uppgift är inte Micke långt före oss men det spelar ingen roll känner jag. Fokus på mitt. Av vägen, in i skogen upp 3,5km mot Erikskojan sen ner mot vattenstationen i Svartsjön. Detta parti går riktigt jävla bra! Sån känsla i kroppen. Vid stationen ser vi Micke. Han har tappat. När jag får en rygg så ökar jag gärna, tvingar mig att försöka lugna ner mig. Vi passerar honom strax innan vi viker av vägen och in i skogen vid Vedasjön. Känner med Micke, 2015 hade jag en rejäl dipp sträckan från Svartsjön till Nordingrå, stapplade, gick, det har jag inte i år! Även om sträckan från Vedasjön till Nordingrå känns oändlig bitvis. Kommer ihåg den som kort. Detta är något vi återkommande kommenterar Erik och jag, om partier av banan vi inte kommer ihåg… vi skrattar och undrar vilka partier vi kommer ihåg. nLidnipan! Den glömmer du inte bort! 200 höjdmeter skall plockas på ca 2 km. Men vi kommer dit…n

nDet är med en fantastisk känsla vi rullar ner till Nordingrå SK:s klubbstuga. Där väntar mamma å pappa men även Magnus har anslutit samt Eriks pappa. Fyller på snabbt rullar sen ut mot leden igen, möter Micke. Tidsmässigt ligger vi 45 min före planen och inga tendenser till svacka. n

nNu väntar en hel del kuperad grusväg innan vi skall besegra Lidnipan. Vi håller mycket god marschfart. Det är kuperat men vi kämpar på, jag väljer att springa i allt fler backar. Jag har börjat räkna på tider. Jag vill ge det jag kan. Inte fega. Börjar längta till Lidnipan. Det är fascinerande att känna hur inställningen till backen utvecklats under loppet. Skräcken är utbytt till stark längtan, en iver. Längtan efter att få känna smärtan och besegra den! I år ska jag vara stark där. Hejarklacken står vid foten av backen, känner peppen. Vill ge dem det här! n

nVi börjar “promenaden” uppför. Innan vi är halvvägs hojtar Erik att han släpper. Jag överväger att vänta in honom men längtan efter att få visa mig själv vad jag kan ge tar över. Herrekordet, det orimliga, är inom räckhåll. Befängt men va fan. Friskt vågat… kommer ihåg löpningen uppe på Lidnipan som vedervärdig; tung och teknisk, men inte idag. Eller tung och teknisk men kroppen orkar. Är tacksamt att tillslut snubbla ut på en skogsbilsväg med svagt medlut. Funderar på om husvagnen står kvar, japp, det gjorde den. Snart bara 2 mil kvar! Woho!n

nAnländer till Fjärdbotten 50 minuter före tidsplanen, 76 minuter före mitt rekordår. Orimligt. Det ska inte hålla! Fokus framåt. Brorsan kliver på som pacer. Grymt med sällskap. Gör det lättare att glömma att det är jobbigt. Skylten säger 17km kvar. Som att springa runt Örsjön. Fan va bra du är! Du kommer greja det här! nKommer ihåg ett stenigt parti, men inte så fasligt långt. Minnet sviker mig, inte första gången denna dag. Grönviksfjärden. Den är inte nådig. Relativt flackt med idel klättrande och parerande längs klippor och klapperstensfält. Det kändes oändligt. Efter att ha vacklat till för sjuttioelfte gången blir jag redigt arg. Men bara att bita ihop och försöka fortsätta röra mig framåt. Ren njutning att få lämna det bakom sig, hur jävla vackert havet än låg där!n

nKände sån glädje när jag passerade vid sidan av Valkallen, då väntar nedförslöpning! Det toppas av att brorsan utropar att nu ser vi bron! Snart bara en ynka mil kvar. Som att springa runt Myran. Så tacksam över hans sällskap!!!n

nVid lövvik väntar mamma och pappa. De applåderar när jag kommer. Det värmer i själen. Där väntar även Magnus som ska följa mig sista milen till mål. Han är som en kalv på grönbete. Jag undrar lite stilla om det är sådär folk upplever mig; snacksalig och skuttar runt på lätta fötter. Ser oförskämt lätt ut. Men det är motiverande. Och inspirerande. Få saker gör mig så glad som att se andra lyckliga av löpning. Det smittar. Farten är relativt ok, eller bra. Allt är relativt. Vi rullar på riktigt bra nerför iaf. Uppför, nerför, kringel krok. Jag börjar längta efter målet. n

nÄäääntligen väntar lövviksbron 4 km asfalt som avslutas med 500m kraftig stigning från brofästet. Springer hela asfaltsbiten, försöker trycka på. Skrattar lite för mig själv för misstänker att det knappt lär synas någon skillnad på stilen… Nu är det spurten. Under 13.30 ska det bli! Känns magiskt. Overkligt. Orimligt. Jag tänker inte ge mig, inte nöja mig som på TEC. Bara tugga på. Hela vägen in i mål….n

nKänslan att passera brofästet är fenomenal! 500m kvar!!! Jag tar mig leende uppför backen. Hör mina vänner och publiken att heja! Vilken känsla! Höjer armarna i luften och passerar mållinjen. Eufori! 13.26.52. Orimligt. Det skulle inte gå. Snitt 6.11 per km. Långt under målsättningen.n

nKlubbkompisen Mikael Näslund återhämtade sig och gjorde en ytterst imponerande upphämtning på slutet och kom in på 14.02, ynka 2 minuter från segern i herrklassen! Grattis!n

nHCU! Vilken jävla upplevelse! Sjukt storslagen!!! Riktigt bra arrangemang! Spring om du kan!!!n

n/Johanna B

Seger med svenskt rekord på 100 miles (16 mil och 9 kilometer!) i Täby Extreme Challenge i april, seger i Sundsvall trail 49 km två veckor innan High Coast Ultra 129 km där det också blev seger. Endast en manlig löpare har lyckats nå målet före uthållighetsfenomenet Johanna Bygdell i något av dessa tre utmaningar, då en av landets bästa manliga traillöpare. Resterande motstånd har Johanna i de närmaste krossat, oavsett kön. I High Coast Ultra 129 km vann Johanna hela tävlingen med över 33 min., vilket är nytt banrekord med över 1,5 timme i klassen kvinnor och ca 25 min. bättre än vad någon kille lyckats med! Det blev även pallplacering för klubbens Micke Näslund, som med en tid som var 35 min. bättre än förra året blev tvåa. Klubben lyfter på alla kepsar och mössor!n

nÅsså cykelhjälmen av för klassikern Micke Westin som plågade rumpan på Vätternrundans 30 mil med snittfart över 33 knyck …n

n/da

Indalsledenstafetten 2017nEn toppendag med kämpaglöd, härlig stämning och grym laganda är min korta sammanfattning av Öbackagängets insats i årets Indalsledenstafett. n

nTrots minskande antal deltagare, 40 stycken lag på helan-motion, två på helan-tävling och endast en i ultraklassen fylldes snabbt parkeringen utanför gymnasieskolan i Bispgården. Halvan med start i Liden hade i år tolv lag. Många lag var på plats med stora delar av sina lag redan vid starten för att heja fram sina löpare sträcka för sträcka. Måste i särklass vara den dag på året med mest bilar och löpare, längs Riksväg 86 mellan Bispgården-Indal och längs Länsväg 330 Indal-Bergeforsen. Vid vissa växlar syntes bilar parkerade hundratals meter längs vägkanterna. Folkfest för löparlagen, bygden och byarna längs Indalsleden med alla deltagare, spelmän, publik och funktionärer.n

nUnder färden mot Bispgården var himlen grå och det kom även lite duggregn. Väl framme kändes vädret väldigt skönt och lagom för löpning, uppehåll, ca 15 grader och vind från nordväst. Så småningom sprack molntäcket upp och de vilka sprang senare på eftermiddagen fick känna av en stekande sol och stigande temperaturer.n

nAlla växlingar fungerade fint i vårt lag och med koskällor, tutor och glada tillrop hejade vi fram varandra. Stort tack till Anna Fohlin vilken försåg oss inte enbart med koskällorna utan även serverade oss skumpa efter målgång. n

nJätteroligt att vi fick ihop ett lag med flera nya och några med flera Indalsledenstafetter bakom sig. Hoppas och tror att alla var nöjda med dagen och fick njuta av kämpandets och lagsammanhållningens glädje!n

n/Katarina R

Laddade med gröt, ägg, kaffe. Som vanligt. Maurten 320 i flaskorna, samt resorb i en. Hädde i lite extra salt. David utlovade en extraordinär bana. Han håller vad han lovar. 49km och 1880 höjdmeter, mestadels obanat, så känns det iaf.n

nStart i slalombacken. Rullade iväg fint. Kände mig seg. Gick redan i en av backarna vid fiskdammen. Ultrahjärnan är påkopplad. Andreas Svanebo rann iväg men jag fick sällskap av en Niklas. Dock möjliggjorde inte banan det att småsnacka så mycket, eller jag pallade det inte. Hade fullt sjå att hålla mig på benen och ta mig framåt. Omsberg, midskogsberget och sen Tallstugan. Fantastiska vyer! Utmanande. Kräkvarning. Jag hittade ett mycket fint flow i löpningen som jag växlade med gång. Jag ville inte bli trött. Vid Tallstugan stod pappa å mamma å langa! Underbart. Fyllde upp flaskan med mer Maurten. Drack inte så mycket som jag väntat, men ändå tillräckligt. Varmt som fan dock. Längtade efter stig. Så otroligt jobbigt med obanat. Fick stig. Teknisk stig. Skrek åt mig själv inombords att nu fan njuter du och passar på att vila. Mind over matter. n

nnTuffade vidare mot Fågelberget. Jobbigt, men så ska det vara. Fortsatt sällskap. Kändes bra för då malde jag lixom på. Trodde aldrig vi skulle komma fram till södra berget, men se, det gjorde vi.n

nnNu var det halva banan kvar. Musklerna piggnade på sig men mina fötter börja ömma som fan. Kunde knappt sätta ner dom. Att det var mjukt hjälpte inte. Aldrig varit med om något liknande. Började längta efter omsbergsväggen. Utsikten där uppifrån… Ojojoj… passerade åter Tallstugan där jag fyllde upp en nu tom flaska med Maurten och vek därefter ner på en endurostig i all evighet. Så kändes det. Och den såg fan likadan ut hela tiden. Kliv kliv… men sen. Äntligen Omsbergsväggen! nUpp på toppen, sen är det inte långt kvar, en liten tur till Hemanet. n

nnBörjade verkligen längta efter att få klättra upp till Nolbykullen. Bra med energi. Kompletterade Maurten med vatten nu. Värmen gjorde mig så törstig. n

nnSnart sista spurten. Fick för mig att vi skulle vika upp direkt i slalombacken, men se så fel jag hade! Vi vek ner för att sen få klättra i skogen. Blev jag förvånad?n

nnNåja. Allt har ett slut och så även Sundsvall trail. Stämplade in på 5.40.34 Sjukt nöjd. Tvåa totalt och först av damerna. Kanske det värsta jag gjort. Haha… jävlar vilken bana. Brutal, fruktansvärd och alldeles underbar!!!n

n/ Johanna Bn

nHela inläggen finns pånbloggen

Klubben har två superstars, en på landsväg och Johanna i terrängen. Efter svenska rekordet på 100 miles, eller ca 16 mil(!), vann Johanna Sundsvall Trail 49 km på tiden 5.40 tim. totalt överlägsen, där man får bläddra långt ner i den blandade resultatlistan för att hitta tvåan. Med den starka prestationen blev Johanna totaltvåa bland 47 deltagare inklusive män i mål. Synnerligen imponerande uppvisning! På 7 km blev Annika Wallin 8:a på den tid straxt under timmen. Totalt genomförde 231 deltagare denna tuffa utmaning i trail miljö på distanserna 7, 28 respektive 49 km.n

n/da

Banan är Öbackalufsens 5 km, start 18:30 vid Högslättens elljusspår. Hur bansträckningen går ser du på vår hemsida under Öbackalufsen/Kartor över tävlingsområdet n Öbackalufsen/Kartor över tävlingsområdet .n

Du tar din egen tid om du så önskar. Klubben klockar medlemmar som ingår i klubbmästerskapet. En möjlighet för dig att tillsammans med andra provspringa Öbackalufsens sträckning på 5 km. Öbackalufsen är onsdag 12 juli!n

n// Öbacka LK

En 17:e plats totalt och 8:a på SM för Jenny Rutström i årets kraftprov på landsväg Stockholm Marathon. Återigen en stark insats i populära Stockholm Marathon, där Jenny sedan 2013 placerat sig totalt som 39:a, 27:a, 18:e, 27:a och nu sin bästa placering 17:e. Årets placering på SM var den hittills bästa efter 9:e platsen 2015. Alla Jennys lopp i Stockholm har varit på tider mellan 2.56 tim. och 3.11 tim. Synnerligen imponerande serie! Jennys personbästa på distansen är 2.55.06 vilket är endast 25 sekunder från Marie Carlssons klubbrekord från 1993.n

nI sitt andra Stockholm Marathon tog sig Mikael Engman under den magiska gränsen tre timmar med tiden 2.57 och är med den prestationen sjua bland öbackalöpare genom tiderna. Bäst bland killarna var som tidigare år Mikael Näslund på 2.54 tim före Engman och Kent Rovio på 3.05 tim.nMed Katarina Rönngren 3.26 tim, Erkki Onkamo 3.50 tim och Gunnar Israelsson 4.33 tim fullbordade sju öbackalöpare bland över 12 500 årets Stockholm Marathon i 15 grader och nästan vindstilla väder.n

nUnder lördagen arrangerades även Stockholm Marathon för juniorer på distansen 4.2 km, dvs. en tiondel av maratondistansen. Klubbens Lovisa och Arvid Henning placerades sig tvåa och 14:e i respektive åldersklass. På söndagen sprang lillebror Ludvig minimaran 1170 m på tiden 5.42.n

n/da