Allhelgonahelgen genomfördes Kullamannen Ultra 100 Miles, vilket är en löpartävling på över 16 mil(!) på ett inte alldeles enkelt underlag. Bansträckningen följer skånska kusten från Ängelholm söderut mot Mölle. Totalt 117 killar och 13 tjejer presenterades med en sluttid. Klubbens uthållighetsfenomen Johanna Bygdell slutade tvåa med tiden 23.47 tim., ca 19 min. efter vinnaren och några timmar tillgodo på trean. Tiden räckte till en femte plats totalt. Förutom 100 Miles fanns även ”korta” distanser som 109 km, 44 km, 22 km samt 12 km.
Över 400 i mål Växjö Marathon som i år också gällde som Veteran-SM. Intervall-kompisarna Mikael Engman och Michael Westin slutade åtta i respektive åldersklass. Mikael Engman har nu flyttat sitt personliga rekord på distansen från 3.02 tim. till 2.49 tim. på fyra säsonger. Men så kör ju också Mikael tuff intervall-träning varje måndag med klubbkompisarna på Härnön.
Emma, Imad, Örjan och Veton deltog på alla fyra träningarna under oktober.
Under oktober deltog 13-14-11-13 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev 12,75 personer per träning. Hittills under 2019 har totalt 55 personer (33 killar & 22 tjejer) gjort 655 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 15,2 personer per träning att jämföra med snittet efter september (15,5) och de nio senaste årens totalsnitt 11,7 (2018), 14,1 (2017), 12,9 (2016), 12,4 (2015), 13,0 (2014), 7,9 (2013), 8,9 (2012), 8,1 (2011), 7,9 (2010).
Imad, Örjan, Veton och Emma deltog i månadens samtliga träningar. I vanlig ordning belönas de med en guldstjärna. Dessa visas som en asterisk efter antalet genomförda träningar.
Beviset på ännu ett genomfört utlandslopp (reds anm.).
Att möta kontraster ger mig insikter om, tacksamhet till och inspiration inför vardagens ibland inrutade vanor. Vaknade i morse, sista söndagen i oktober, glad, nöjd och tacksam över helgerna vilka passerat under hösten. Arbetsveckorna rusar förbi i expressfart och då innebär helgerna kontraster och värdefull återhämtning. Vidare har jag, till skillnad mot förra hösten, kunnat både träna och tävla. För två veckor sedan deltog jag i veteran-sm i terräng i ett blåsigt och kyligt Umeå och förra söndagen var jag med på en halvmara i ett sommarvarmt Lissabon. Verkliga kontraster, terrängtävling på knöligt gräsunderlag, med ett litet startfält, ingen trängsel, inga köer och varvbana. Halvmaran på mestadels asfalterade gator med kortare bitar på kullersten, ganska kuperad, två timmars väntan i trängsel innan start och längs en 21 kilometer sträcka från start till mål. Igår ett härligt långpass på hemmaplan, med start i mörker och avslut i sol, samt med hopp om att kunna träna och delta i någon helmara nästa år.
Har aldrig tidigare deltagit i
terräng-sm men det är roligt prova på nytt och dessutom gick tävlingen i år i
Umeå dit det numer är enkelt att ta sig med tåg. IFK Umeå stod som arrangörer
och banan var förlagd till Mariehemsängarna, på den del där det även finns en
frisbeegolfbana. Tävlingen pågick lördag och söndag med veteranklasserna på
lördagen. Vi åkte på fredag kväll och promenerade efter en god hotellfrukost
till starten där vi hämtade ut våra nummerlappar och åldersklasslappar att ha
på ryggen. Var väldigt osäker på skor och valde dubbade Icebug, visade sig sen
att de flesta sprang i vanliga skor. Vi sprang, beroende på klass, ett-fem varv
på en två kilometers-bana med några små kullar, inga långa backar men ändå
jobbigt/ovant med det knöliga gräsunderlaget. I mitt startfält med K35-K55
sprang vi fyra varv, alltså åtta kilometer, vilket tydligen är längre än
tidigare år och en anpassning till internationella terrängdistanser. I
startfältet fanns flera väldigt duktiga löpare, bland annat Annika Fager (K40) från
skånska Björnstorp vilken sprang på finfina 31.19 minuter och segrare i K50 var
Marie Dasler IF Start på 34.56 minuter. Jag var nöjd att klara under 40 minuter
och att orka hålla ganska jämnt tempo varv två-fyra.
Lissabon är en fin men väldigt stor stad, verkligen kontrast
till Umeå. En väldigt kort beskrivning med några få ord, ljus, hav,
backar/kuperat, smala gränder, fullpackade spårvagnar, historien, goda
fiskrätter. Mesta sevärdheterna finns i den gamla stadsdelen Alfama med vackra
utsikter ut över havet, den speciella labyrintiska bebyggelsen med trånga
branta gränder, att åka spårvagn är som att åka berg- och dalbana, många
restauranger, gemytlig stämning. Mycket är byggt efter år 1755 då staden den
första november, på allhelgonadagen drabbades av en jordbävning där ca
70 000 människor omkom och bland annat taket på den kända
Lissabon-katedralen rasade in.
Maratonloppet startar vid orten Cascais och följer
sedan kusten hela vägen tillbaka till Lissabon. Målen för både hel- och
halvmaratonloppet ligger centralt i Lissabon med parallella målsträckor vilka
leder fram till torget Praça do Comercio. Här möttes man av en härlig stämning
med mycket folk och publik.
Halvmaran startar ute på Vasco da Gama-bron och banan
går längs kusten av Lissabon. Enda sättet att ta sig till starten är med
arrangörens bussar. Vi var osäkra och tog en av de första bussarna vid ca kl.
07.30 och blev avsläppta vid 08.15. Väntan blev väldigt lång då starten var
först kl. 10.30 enda fördelen var att vi hamnade väldigt långt fram, nära
startlinjen. Det fanns inga startgrupper endast ett seedat elit-led, övriga
fick placera sig allteftersom man kom. Innan start var det trångt och lite
kyligt men med en tröja och en sopsäck var det inga problem, vi hade tur då det
inte regnade.
Efter start springer man drygt fyra kilometer på bron,
det var absolut ingen trängsel i och med den goda startpositionen långt fram,
innan brofästet kom en uppförsbacke men då var benen pigga och jag höll
egentligen för högt tempo. Stannade vid alla utom den sista vätskekontrollen,
de fanns vid 6, 9, 12, 15, 18 och 20 kilometer. Förutom vatten fanns
sportdryck, banan och gel vid några av kontrollerna. Vid ca 17 kilometer
passeras Praça do Comercio-torget och man ser målet. Här börjar en stigning på
cirka två kilometer längs Avenida
Liberdade, Lissabons stora paradgata. Mellan 18 och 19 kilometer var det en
lång och jobbig backe innan man vände runt en stor staty på Praça do Marquês de
Pombal och kunde njuta av ett par kilometer utför in till mål. Funderade flera
gånger på att gå i denna backe, var både trött och riktigt svettig i värmen,
men tack vare att man möter löpare förstod jag att det snart borde bli utför ☺
Väl i mål fick man dryck, banan och glass, riktigt gott i värmen.
Troligen en av de mest framgångsrika säsongerna som någon medlem någonsin gjort i de rödvita färgerna. I maj sprang Jenny Rutström säsongens första halvmaraton i Gävle på 1.22 tim. för att i september i Stockholm Halvmarathon putsa tiden till imponerande 1.20 tim. Endast sekunder över gällande klubbrekord. I juni slog Jenny personligt- och klubbrekord på fulla distansen i Stockholm Marathon med tiden 2.53 tim. I oktober i Amsterdam Marathon förbättrade Jenny tiden ytterligare till mycket imponerande 2.50 tim. med resultat 16:e plats totalt. Dessutom seger i åldersklassen med nästan nio minuter. Några veckor tidigare slog Jenny även klubbrekordet på Lidingöloppet med 2.05 tim. vilket gav en 10:e plats i ett mycket meriterande startfält. Hattar och mössor av för fantastiska bedrifter!
