Malta halv -och helmarathon har de senaste åren haft ca 5000 deltagare, ca 4000 på halvmaradistansen och knappt 1000 på hela sträckan. 2019 ställdes loppet in på grund av en storm. I år var det ett gränsfall, hade loppet legat en vecka senare skulle det förmodligen blivit inställt på grund av Corona-pandemin. Nu fick inte tillresta från Italien, Kina och Sydkorea delta. Vidare kontrollerades inresande med värmekamera och om var man varit de senaste två veckorna.
Vi kom till Malta fredag kväll den 28/2 och loppet gick på söndagen. Under lördagen sökte vi reda på var bussarna till starten skulle avgå, var målet låg och hämtade ut nummerlapp, allt inom bekvämt gångavstånd från lägenheten vi hyrde. När vi hämtade nummerlapparna var det ytterligare kontroll om förkylningssymptom och var deltagarna kom från, vi fick visa boardingcard och pass. Istället för t-shirts fick vi tillbaka 5 euro på startavgiften, detta då tröjorna var beställda från Kina och inte kunnat levererats i tid.
På söndag morgon blev det tidig frukost och promenad till bussen, gick redan 05.10 från lägenheten och då var det mörkt men behaglig temperatur. Bussen tog oss till starten i Mdina, Maltas tidigare huvudstad. Starten var vid en gammal katedral, uppe på en kulle, det blåste och kändes kyligt att vänta då solen ännu inte gått upp. Försökte hitta lä, åt en smörgås och lite godis och såg solen gå upp. Malta är en liten ö, endast 316 km² alltså ca 1/10 av Gotlands yta. På ön bor ca 460 000 invånare, de flesta talar engelska men de har ett eget språk, malteiska. Det finns inga sjöar eller floder men havet omger den lilla ön och båtar ser man överallt. Huvudstad i dag är Valetta, som ligger nära Sliema där vi bodde och målet för loppen var.
Starten
för helmaran var kl. 7.30 medan halvmaran startade först 9.15. Vi började
springa utför en backe och under de fem första kilometrarna passerade vi Rabat, Nigret, Mtarfa och Ta ‘Qali. Kändes nästan på en gång att
solen skulle bli påfrestande men som tur var blåste det rejält. Vinden kylde och
låter kanske märkligt men det var skönt med motvind.
Loppet
fortsatte mestadels längs vägar, inte helt avstängda för trafik
men många poliser och funktionärer fanns på plats. Vi passerade Attard, Mosta, Marsa
och många fler orter, helmarathonbanan innebar en del slingor innan den går
ihop med halvmaran.
När jag kom ihop med halvmaran blev det väldigt mycket löpare och nästan trångt en stund. Samtidigt peppande att ha löpare att springa om och det kändes vid halvmarapasseringen väldigt bra. Bristen på långpass-träning gjorde sig dock påmind vid ca 30 km, hade då passerat ett par mindre broar passerar och det börjar gå uppför. Gick några steg i en brant men kort uppförsbacke för att spara på orken och kunde sedan direkt komma igång med förnyad energi i nedförsbacken. Funderade några gånger på att stanna och gå under den sista halvmilen men som tur var blåste och svalkade det lite mer då vi nu sprang längs stranden. Vidare var det helt plötsligt mycket mer publik vilka hejade och målet syntes på ganska långt håll. Klockan i målet hade passerat 3.39 och nettotiden blev 3.38.38 min sämsta marathontid men känslan var mycket bättre än vid målgången senaste maran 2017. Hälen var lite stel men över förväntan, kanske för att jag sprang med bortskuren hälkappa på vänsterskon.
Kom slutligen på 16:e plats av 191 damer, etta i min åldersklass och fick en fin glasstatyett från ett lokalt glasbruk vilket är ett fint minne från detta lopp.
/Katarina R
