När utbudet av tävlingar är i princip obefintligt får man försöka hitta sina egna utmaningar. Man skulle kunna säga att klubbens Sandra Skoglund lyckades utmärkt med att skapa sin alldeles egen utmaning, nämligen att springa längre än nånsin tidigare. Nedanstående är med Sandras tillåtelse saxat från hennes Facebooksida. // MW
Åtta timmar med åtta varv på 6,7 km = 53,7 km. När ditt lopp blev inställt (Granan Backyard Ultra) så valde du att göra ett eget och vilken dag det blev! Så glad för din skull att du lyckades!! Följeslagarna på vägen var: varv 1 jag (Helena), varv 2 Ulrika, varv 3 Anna, varv 4 Nora, varv 5 Mats, varv 6 Adam på cykel, varv 7 jag och varv åtta Mats och Adam på cykel! // Helena J
Nu kan jag kalla mig ultralöpare! Hur häftigt är inte det?! Första fem varven rullade på utan problem. Efter det så kom smärtorna i knäna smygandes och höftböjarna kändes trötta. För varje kilometer blev knäna värre så efter åtta varv la jag ner för dagen. En fantastisk dag där slutsträckan blev 53,7km. Pizza och bubbel är nu intaget och trötthetsklubban har slagit till. En härlig löparbränna, skavsår i armhålorna, pulserande knän, en ländrygg öm som ögat och blåsor på fötterna förgyller min kväll. En sak som är säker, jag kommer INTE att använda stringtrosor närmsta dagarna!!
Ett stort tack till alla som har hjälpt mig på vägen, varit med under dagen, joggat, peppat och servat! Utan er hade det här aldrig gått!!
// Sandra S
