En händelserik helg med lopp för alla! HCU; 13 mils löpning längs Högakustenleden där Öbackas egna Mikael Näslund avslutade fenomenalt och fick kliva först över mållinjen. Indalsledenloppet där Öbacka ställde upp med ett rent damlag i långa stafetten och ett lag i korta som fick ställa sig längst upp på pallen. Förutom detta så har det cyklats Vätternrundan och säkert sprungits på andra håll. Själv har jag plågats med en krånglande rygg som pallar cirkus 2 mil så HCU var otänkbart och asfalt lockar inte men glädjande för min del vankades det Urskogsloppet i Björna. Detta härliga traillopp där jag inte var ensam Öbacking.
Vad är det som gör att jag återvänder till detta lopp år efter år? Ja, först är det stämningen och atmosfären. Det är ett litet och enkelt lopp men med engagerade och entusiastiska arrangörer och funktionärer. Du bussas till start och får springa “hem” vilket jag verkligen gillar. Sen gillar jag stämningen mellan deltagarna, visst är det tävling men varje år har jag alltid haft någon att småprata med längs vägen. Sen står det folk efter banan, i skogen och mottagandet i Björna går inte av för hackor… Och sen har vi ju banan, slingrande liten stig i härlig skog. En lång nedförslöpa efter ca 1 mil gör varenda steg på banan värt! En flygraka!
Årets lopp då… Formen är osäker, ryggen är osäker och benen kändes sådär sega som de gör innan start. Jag tog det lugnt i starten men lyckades positionera mig bra längs grusvägen innan vi svängde ut på den lilla stigen. Därefter följer ca 3 km uppför. Jag tuggade på och tuggade om. Hittade flyt och flög i nedförsbackarna. Det var en sån dag idag! Banan var blöt så det gällde att “tassa” där det var som värst. Jag fick även i år en att småprata med en bit men när vi blev omsprungna kände jag att det kanske var dags att öka farten. Jag behöll han som passerat i blickfånget och sen kom nedförsbacken och jag matade ikapp och om. En känsla av att flyga. Jag behöll skaplig fart på vägavsnittet och kände mig faktiskt pigg i de avslutande mjölksyrebackarna. Jag trippade leende in på en minut sämre tid än i fjol, den blöta banan till trots. Ett härligt lopp med en kropp som överraskade.
Jag tackar arrangörerna och Björna för en härlig tillställning och rekommenderar dig att testa loppet, det är härliga 19,7 km!
/Johanna B
Detta var fjärde segern för Johanna i Urskogsloppet och banrekordet har hon själv från 2012. I år hade hon endast 4 av 189 startande killar före sig i mål, urstarkt! Även Stefan Grip deltog för Öbacka, han gjorde ett bra lopp och slutade 52:a (reds. anm.).