Idag var en sån där plågsam dag där det där steget att ta på sig träningskläderna och snöra på sig skorna känns enormt stort. Oövervinneligt. Men sen tänker du på känslan efteråt, den är ju go. Och är det för motigt kan du ju avbryta och gå hem, det är en seger att bara komma ut. Jag tror det är en känsla som finns hos alla vissa pass, oavsett hur tränad du är och oavsett hur mycket du älskar träning.
Att komma upp till Högslätten och se klubbkamrater motiverar. Positivt grupptryck. Vissa kör 1000-ar, vissa 800, några 200. Bestäm själv. Att se hur alla kämpar, det peppar och motiverar. Att få flåsa någon i nacken, att bli flåsad i nacken. Kämpa axel mot axel.
Dagens plågsamma, men underbara, pass förärades med ett blogginlägg. Tack för idag!
Runningjohanna.bloggplatsen.se
/ Johanna B