Kontrollerad start med bra energiintag. Dock är jag ju tydligen inte så bra på att springa utför. Nerför till Lac Combal tycker jag att flytet är ok men blir ikappsprungen av flera och flyttar på mig så getterna får passera varav flera frågor om jag är ok?! På riktigt? ser det så illa ut?
Sömnigheten slår till men bestämde mig för att kämpa till Courmayor. Springer fel med 3 andra ner mot stationen. Efter drygt en km nedför en lättlöpt grusväg vänder jag och en av de andra tillbaka upp för att ta rätt stig ner, rätt ska vara rätt. Jag är rätt deppig när jag kommer fram och lägger mig och sover 25 min, äter och Magnus får ut mig igen. Jag återuppstår och matar på uppe på det lätta partiet. Fan va kul det här är! Börjar längta efter partiet från Grand Col Ferret till La Peule där jag i år skulle kunna springa! Men tji fick jag. Efter grundlig analys så tror jag att för lite energi i kombination med hög höj samt den värme som slagit till blivit för mycket. Musklerna återhämtar sig inte och framsida lår is no more. Insåg att det troligen är promenad resten av banan. Kul vana jag skaffat mig på 100-mileslopp…
Vid La Fouly känns det som att förra året är på väg att upprepa sig igen. Kommer till Campex-Lac och möter Magnus. Vi pratar om att jag inte äter och jag kan ha blivit sur…
Framme i Trient gråter jag. Det är tungt nu. Magnus får i mig lite energi och jag beger mig i sakta mak. Plötsligt återuppstår jag igen och vips är jag i Vallorcine, tar cola och nötter och drar så fort som möjligt. Nu är de nära! En backe kvar tänker jag, men det var inte uppför som var värst, de var de där negativa 260hm som bestod av klättra, hasa och inte dö. Väl uppe är det bara 7km kvar ner, även om jag intalat mig att det var tre…
Men så kom målrakan och allt tråk glömdes bort! Det är lite märkligt det där. Så oerhört nöjd över att jag inte gav upp, och så ofantligt tacksam för all pepp längs vägen! Mycket betydelsefullt. Men mest tacksam är jag över Magnus insats! Han är ju outtröttlig! Jag lovar att försöka lyssna lite mer på honom nästa år, kanske göra som han säger med.
/Johanna B