För snart 20 år sen, den 13:e augusti 1994, lämnade ca 70 så kallade riktiga män Norrfällsviken för att tävla på marathondistansen 42 195 m i Höga Kusten Marathon. Den gamla klassiska bansträckningen gick över minst sagt knixiga backar från Norrfällsviken, via Omne, Nordingrå, Sund, Mädan, Åsäng, Järesta in till slutmålet i Ullånger. Detta år hette storfavoriten Karl Nieminen från Öbacka LK, som till slut också infriade förväntningarna. Men ojojoj … vilken resa det blev!
Loppet började helt enligt tipsen där Kalle skaffade sig en betryggande ledning, åtminstone tills skorna börjar kännas allt mer obekväma. Tur då att sambon Pia hade reservskor i bilen, och efter visst omplåstrande blev löpningen betydligt bekvämare. Under tiden och fram emot tremilspassering närmade sig klubbkompisen Danne Agnarson alltmer, som också sprungit ifatt och förbi Bondsjöhöjdens urstarke skidåkare Åke Harlin. I sista stigningen ca 2-3 km före mål övertog Danne ledningen i loppet och segern tycktes vara klar. Men icke… Danne som plågats av tilltagande kramper sista milen, fick ca 600-700 m före mål stanna för ofrivillig självmassage. Detta i åsyn gav Kalle de nödvändiga krafterna för en slutforchering och nådde målet på sluttiden 2.50.25, 20 sekunder före sin haltande och något förvånade klubbkompis. Ytterligare 40 sekunder därefter anlände tredje länken i detta drama, Åke Harlin, in under målskynket. I pressen kunde man läsa hur Kalle skänkte tröstens ord till klubbkompisen; – “När han sprang förbi mig tänkte jag att det gör inget att Dan får chansen att vinna, en sådan bra löpare”.
Dramat utspelade sig i högsommarvärme på stekheta kuperade asfalt- och gruvägar i vacker Höga Kustenmiljö. Marathondistansen var uppdelad i tre klasser där Kalle och Danne tog tätplatserna i seniorklassen. I klassen oldboys blev klubbkompisarna Lasse Berglund 2:a på 2,57, Kent Wallin 3:a på 3,03, Kent Sjölund 6:a på 3,05 och Torgny Jarl 11:a på 3,16 samt i klassen veteraner blev Leo Mellberg 5:a på 3,41 och Sten-Åke Arenlid 12:a på 4,16. Ett klubbmästerskap att minnas!
Året efter fick Danne nästan sin revansch i ett nytt drama, då med fem(!) löpare krigandes om slutsegern. Märkligt då att vissa delar av denna historia upprepar sig på ett minst sagt förunderligt sätt …
Under länken nedan syns en bild på de tre kombattanterna.
/Historieberättarna