Allhelgonahelgen genomfördes Kullamannen Ultra 100 Miles, vilket är en löpartävling på över 16 mil(!) på ett inte alldeles enkelt underlag. Bansträckningen följer skånska kusten från Ängelholm söderut mot Mölle. Totalt 117 killar och 13 tjejer presenterades med en sluttid. Klubbens uthållighetsfenomen Johanna Bygdell slutade tvåa med tiden 23.47 tim., ca 19 min. efter vinnaren och några timmar tillgodo på trean. Tiden räckte till en femte plats totalt. Förutom 100 Miles fanns även ”korta” distanser som 109 km, 44 km, 22 km samt 12 km.
Över 400 i mål Växjö Marathon som i år också gällde som Veteran-SM. Intervall-kompisarna Mikael Engman och Michael Westin slutade åtta i respektive åldersklass. Mikael Engman har nu flyttat sitt personliga rekord på distansen från 3.02 tim. till 2.49 tim. på fyra säsonger. Men så kör ju också Mikael tuff intervall-träning varje måndag med klubbkompisarna på Härnön.
Emma, Imad, Örjan och Veton deltog på alla fyra träningarna under oktober.
Under oktober deltog 13-14-11-13 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev 12,75 personer per träning. Hittills under 2019 har totalt 55 personer (33 killar & 22 tjejer) gjort 655 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 15,2 personer per träning att jämföra med snittet efter september (15,5) och de nio senaste årens totalsnitt 11,7 (2018), 14,1 (2017), 12,9 (2016), 12,4 (2015), 13,0 (2014), 7,9 (2013), 8,9 (2012), 8,1 (2011), 7,9 (2010).
Imad, Örjan, Veton och Emma deltog i månadens samtliga träningar. I vanlig ordning belönas de med en guldstjärna. Dessa visas som en asterisk efter antalet genomförda träningar.
Beviset på ännu ett genomfört utlandslopp (reds anm.).
Att möta kontraster ger mig insikter om, tacksamhet till och inspiration inför vardagens ibland inrutade vanor. Vaknade i morse, sista söndagen i oktober, glad, nöjd och tacksam över helgerna vilka passerat under hösten. Arbetsveckorna rusar förbi i expressfart och då innebär helgerna kontraster och värdefull återhämtning. Vidare har jag, till skillnad mot förra hösten, kunnat både träna och tävla. För två veckor sedan deltog jag i veteran-sm i terräng i ett blåsigt och kyligt Umeå och förra söndagen var jag med på en halvmara i ett sommarvarmt Lissabon. Verkliga kontraster, terrängtävling på knöligt gräsunderlag, med ett litet startfält, ingen trängsel, inga köer och varvbana. Halvmaran på mestadels asfalterade gator med kortare bitar på kullersten, ganska kuperad, två timmars väntan i trängsel innan start och längs en 21 kilometer sträcka från start till mål. Igår ett härligt långpass på hemmaplan, med start i mörker och avslut i sol, samt med hopp om att kunna träna och delta i någon helmara nästa år.
Har aldrig tidigare deltagit i
terräng-sm men det är roligt prova på nytt och dessutom gick tävlingen i år i
Umeå dit det numer är enkelt att ta sig med tåg. IFK Umeå stod som arrangörer
och banan var förlagd till Mariehemsängarna, på den del där det även finns en
frisbeegolfbana. Tävlingen pågick lördag och söndag med veteranklasserna på
lördagen. Vi åkte på fredag kväll och promenerade efter en god hotellfrukost
till starten där vi hämtade ut våra nummerlappar och åldersklasslappar att ha
på ryggen. Var väldigt osäker på skor och valde dubbade Icebug, visade sig sen
att de flesta sprang i vanliga skor. Vi sprang, beroende på klass, ett-fem varv
på en två kilometers-bana med några små kullar, inga långa backar men ändå
jobbigt/ovant med det knöliga gräsunderlaget. I mitt startfält med K35-K55
sprang vi fyra varv, alltså åtta kilometer, vilket tydligen är längre än
tidigare år och en anpassning till internationella terrängdistanser. I
startfältet fanns flera väldigt duktiga löpare, bland annat Annika Fager (K40) från
skånska Björnstorp vilken sprang på finfina 31.19 minuter och segrare i K50 var
Marie Dasler IF Start på 34.56 minuter. Jag var nöjd att klara under 40 minuter
och att orka hålla ganska jämnt tempo varv två-fyra.
Lissabon är en fin men väldigt stor stad, verkligen kontrast
till Umeå. En väldigt kort beskrivning med några få ord, ljus, hav,
backar/kuperat, smala gränder, fullpackade spårvagnar, historien, goda
fiskrätter. Mesta sevärdheterna finns i den gamla stadsdelen Alfama med vackra
utsikter ut över havet, den speciella labyrintiska bebyggelsen med trånga
branta gränder, att åka spårvagn är som att åka berg- och dalbana, många
restauranger, gemytlig stämning. Mycket är byggt efter år 1755 då staden den
första november, på allhelgonadagen drabbades av en jordbävning där ca
70 000 människor omkom och bland annat taket på den kända
Lissabon-katedralen rasade in.
Maratonloppet startar vid orten Cascais och följer
sedan kusten hela vägen tillbaka till Lissabon. Målen för både hel- och
halvmaratonloppet ligger centralt i Lissabon med parallella målsträckor vilka
leder fram till torget Praça do Comercio. Här möttes man av en härlig stämning
med mycket folk och publik.
Halvmaran startar ute på Vasco da Gama-bron och banan
går längs kusten av Lissabon. Enda sättet att ta sig till starten är med
arrangörens bussar. Vi var osäkra och tog en av de första bussarna vid ca kl.
07.30 och blev avsläppta vid 08.15. Väntan blev väldigt lång då starten var
först kl. 10.30 enda fördelen var att vi hamnade väldigt långt fram, nära
startlinjen. Det fanns inga startgrupper endast ett seedat elit-led, övriga
fick placera sig allteftersom man kom. Innan start var det trångt och lite
kyligt men med en tröja och en sopsäck var det inga problem, vi hade tur då det
inte regnade.
Efter start springer man drygt fyra kilometer på bron,
det var absolut ingen trängsel i och med den goda startpositionen långt fram,
innan brofästet kom en uppförsbacke men då var benen pigga och jag höll
egentligen för högt tempo. Stannade vid alla utom den sista vätskekontrollen,
de fanns vid 6, 9, 12, 15, 18 och 20 kilometer. Förutom vatten fanns
sportdryck, banan och gel vid några av kontrollerna. Vid ca 17 kilometer
passeras Praça do Comercio-torget och man ser målet. Här börjar en stigning på
cirka två kilometer längs Avenida
Liberdade, Lissabons stora paradgata. Mellan 18 och 19 kilometer var det en
lång och jobbig backe innan man vände runt en stor staty på Praça do Marquês de
Pombal och kunde njuta av ett par kilometer utför in till mål. Funderade flera
gånger på att gå i denna backe, var både trött och riktigt svettig i värmen,
men tack vare att man möter löpare förstod jag att det snart borde bli utför ☺
Väl i mål fick man dryck, banan och glass, riktigt gott i värmen.
Troligen en av de mest framgångsrika säsongerna som någon medlem någonsin gjort i de rödvita färgerna. I maj sprang Jenny Rutström säsongens första halvmaraton i Gävle på 1.22 tim. för att i september i Stockholm Halvmarathon putsa tiden till imponerande 1.20 tim. Endast sekunder över gällande klubbrekord. I juni slog Jenny personligt- och klubbrekord på fulla distansen i Stockholm Marathon med tiden 2.53 tim. I oktober i Amsterdam Marathon förbättrade Jenny tiden ytterligare till mycket imponerande 2.50 tim. med resultat 16:e plats totalt. Dessutom seger i åldersklassen med nästan nio minuter. Några veckor tidigare slog Jenny även klubbrekordet på Lidingöloppet med 2.05 tim. vilket gav en 10:e plats i ett mycket meriterande startfält. Hattar och mössor av för fantastiska bedrifter!
Gänget är redo för härliga terrängintervaller på Spåret igen!
Under september deltog 17-15-19-16-15 personer på måndagsträningarna, vilket gör att snittet för månaden blev 16,4 personer per träning. Hittills under 2019 har totalt 53 personer (32 killar & 21 tjejer) gjort 604 träningsframträdanden. Det ger ett snitt på 15,5 personer per träning att jämföra med snittet efter augusti (15,4) och de nio senaste årens totalsnitt 11,7 (2018), 14,1 (2017), 12,9 (2016), 12,4 (2015), 13,0 (2014), 7,9 (2013), 8,9 (2012), 8,1 (2011), 7,9 (2010).
Imad, Örjan, Veton, Kalle, Emma, Micke E och Micke W deltog i månadens samtliga träningar. I vanlig ordning belönas de med en guldstjärna. Dessa visas som en asterisk efter antalet genomförda träningar.
Ännu en formidabel insats av Jenny Rutström, denna gång på Stockholm Halvmarathon. Med tiden 1.20.26 blev Jenny 6:a bland över 3700 tjejer samt tvåa i åldersklassen. Den imponerande tiden är endast sex sekunder över det 26 år gamla klubbrekordet 1.20.20 av Marie Carlsson från samma tävling. I juni satte ju Jenny personligt rekord på maratondistansen med tiden 2.53 tim. Totalt över 10 tusen deltagare nådde målet i närhet av Slottet.
I hösten stora samling för löpare Lidingöloppet fick klubben 13 medlemmar till mål på Grönsta Gärde. Personligt rekord med minuten för Mikael Engman till 2.01 tim. och ett rejält personligt och klubbrekord av Jenny Rutström. Fantastiska 2.05.43 är nytt klubbrekord med hela 3 minuter och 12 sekunder! Prestationen räckte till en mycket meriterande 10:e plats på 3-milen. På halva distansen imponerade Nisse Dahlin med 1.02 tim. och Kent Rovio, som blev 31:a i sin åldersklass.
Norrländska Mästerskapet i friidrott gick i år på
Högslättens arena i Härnösand helgen 7-8 september. Två deltagare från klubben
fixade till tre nya klubbrekord. Dock blev det inga pallplatser även om det var
väldigt nära för Nils Dahlin på 400 meter på lördagen. Tiden 1:02,73 räckte
till en fjärdeplats och var bara 22 hundradelar från bronset. Det var för
övrigt första gången som en manlig öbacking sprang 400 meter på tävling, vilket
gjorde att loppet trots den uteblivna bronsbleckan resulterade i klubbrekord
både i senior- och M40-klassen. På söndagen var det dags för Örjan Janulf att
göra comeback på 5000 meter och det slutade med att han putsade Gunnar
Israelssons gamla klubbrekord i M60-klassen till 23:42,46.
Nästa sommar är det Veteran-SM på bana i Sollentuna och då
vore det ju väldigt kul om vi kunde bli ett gäng från klubben som deltar. Såå
farligt är det ju inte att tävla på bana och stämningen under Veteran-SM brukar
alltid vara mycket trevlig!
Veteran-SM i friidrott avgjordes i år på Källbrinks IP i
Huddinge den 16-18 augusti. Ensam representant från Öbacka LK var Birgitta
Goine som deltog på de med ÖLK-mått mätt väldigt ovanliga (och korta) grenarna
100 respektive 200 meter. Eftersom ingen öbacking nånsin har tävlat på dessa
distanser kan vi därför presentera nya klubbrekord på både 100 och 200 meter i
både K65 och seniorklassen, kul!
Birgitta gjorde mycket bra ifrån sig på bägge distanserna,
men missade under fredagen bronset på 100 meter med endast 33 hundradelar (och
ytterligare bara 4 hundradelar till silvret). Tiden och klubbrekordet lyder på
17,94. En skön revansch blev det på lördagen när VSM-silvret bärgades på dubbla
distansen med tiden 37,21, stort grattis Birgitta!!
Vasakvartetten kan jag verkligen rekommendera. Vasaloppet som arrangör är väldigt proffsigt och genomtänkt vilket inte alltid är fallet med stora arrangemang. Stafett är roligt och konceptet att dela den nio mil långa sträckan på fyra innebär väldigt enkel logistik. Ett lag klarar sig med en bil, man lämnar och plockar upp vid varje växel och har inga problem att hinna till nästa. Vidare får alla en rejäl sträcka att njuta av olika natur- och terräng typer. Är en fördel om någon/några i laget är van och gillar myrlöpning på spänger eftersom de två första sträckorna har partier med myrmark. Tredje sträckan, den jag sprang, var fin och varierad. Första delen var lättsprungen utför och på asfalt, sen blev det stig/skogsväg och uppför med bland annat Lundbäcksbacken. Efter att passerat Oxberg var det väldigt fint med fäbodar och varierande underlag, mest grus och skogsväg men även stigar. Totalt sett är ju Vasaloppet mer utför än uppför, och jag var lite oförberedd på att sträckan mellan Oxberg och Hökberg var så pass kuperad. Även här mest skogsväg men också en bit gräslöpning som tog det sista av krafterna, det var riktigt efterlängtat att få lämna över till näste man i Hökberg. Växlingar och målgång var väldigt väl ordnade med tydliga anvisningar för var ultra- respektive stafett och kvartettlöpare skulle springa. Hela kvartettlaget fick också springa med på upploppet (liksom 10-manna-stafettlagen), en härlig avslutning med bästa lagkänslan.
