Hur accepterar man en skada? Eller är det kanske situationen man får acceptera och, så gott det går, försöka hitta vägar tillbaka, revidera mål, utgå från det som är möjligt, fundera över vad som är viktigt etc.
Skada, en skavank, en fysisk förändring som drabbar en person eller sak och förändrar till det sämre. Sett i ett större perspektiv är en hälskada ingen stor sak, men för mig innebar den ändå förändringar i vardagen och en del begränsningar. Problemen med hälen har också pågått en längre tid, längre än vad jag från början anade. Under minst ett år hade jag tilltagande ont i vänster häl/hälsena och en knöl vilken blev allt större. För ganska exakt två år sedan gick jag till vårdcentralen och fick då remiss till ultraljud. Fick snabbt besked om att jag hade en s.k. Haglunds häl, en utväxt/tagg på hälbenet vilken skavde sönder hälsenan, dessutom inflammerade slemsäckar.
Första operationen i december 2017 innebar att taggen på hälbenet togs bort, liksom den djupa slemsäcken och att hälsenan fixades till. Läkningen gick mycket bra men inflammationen i den slemsäck vilken var kvar tilltog under våren 2018. Fick olika behandlingar bland annat kortison men inget av dessa hjälpte. I november 2018 opererades den ytliga slemsäcken bort. Efteråt visade det sig att mer vävnad i hälen var kraftigt inflammerad och det bildades hela tiden vätska. Väntade att det skulle läka ut men det blev till slut ytterligare två ingrepp, det fjärde och sista i en dessutom infekterad häl, i maj 2019.
När stygnen togs i slutet av maj fick jag av läkaren rådet att vänta till midsommar med att testa löpning. För att inte irritera och ytterligare förlänga läktiden hade jag skurit bort hälkappan på de skor jag använde. Eftersom tävla ofta är roligare än att träna och det på söndag efter midsommar arrangeras midsommarloppet i Hassela fick det bli första försöket och nystart vad gäller tävlingar, dock med sko utan hälkappa och den kortare sträckan.
Har under sommaren successivt kunnat öka på sträckorna, antal pass och nu på sistone även provat lite intervallträning. Hälen har protesterat med att bli stel och ond, men dessa problem har minskat allt eftersom. Från början behövde jag vänta 5-6 dagar mellan löppassen, nu fungerar det med två dagars vila.
Små tävlingar är roliga att vara med på, av flera anledningar, och har under den här sommaren prioriterat dem före träningspass. Har därför, sedan midsommar, blivit åtta tillfällen med nummerlapp och Öbacka tävlingslinnet. Bland annat Höga kusten halvmaraton, en ny upplevelse i form av tredje sträckan (Evertsberg-Hökberg) i Vasakvartetten, Strömmingsloppet i Söderhamn och Höstharen i Iggesund.
Insikterna för mig, i löparsammanhang, är nu att prioritera tävlingar (för att jag tycker det är roligt), mindre asfalt (lättsprunget men mer monotont och sliter mer), mer terräng (behöver inte vara trail) och ha minst en dag mellan löppassen (hoppas det på så vis undvika skador och få mer kontinuitet).
/Katarina Rönngren
