+16 grader,helt vindstilla lätt molntäcke med små solstrålar. Det perfekta marathonvädret fanns hör & häpna i Sverige och Växjö.
Peppad för 8 varv runt Växjösjön plus startsnutten drog 409 st. förväntansfulla löpare iväg på denna strykjärnsplatta bana med en höjdskillnad på 2m. Den vackra sjön och dess lummiga omgivningar tärde inte alls på psyket som andra varvbanor bruka göra. Här gällde det att samla varv och känna kroppens signaler med dess egenheter. Med 2st vätskestationer 2.5km emellan var det inget problem att läska strupen. Vid varvning fanns t.o.m bord för egen vätska=perfekt! Funktionärerna var i en klass för sig, äkta engagemang och hjälp fanns att tillstå för alla (se & lär). Start (startsnutten på några 100m) o mål låg i anslutning till badhuset med alla dess faciliteter (som i Härnösand vid Öbacka-varvet en gång). Hit borde fler åka och springa då det är en fin bana för personliga rekord, bra väder,trevlig stad med ett hotell (Clarion) som undertecknad bodde på var av riktigt bra kvalitet till humant pris. vad sägs om läge mitt i centrum,800m till start & mål, frukost, eftermiddagsfika och kvälls/middagsbuffè i rumspriset (MYCKET AV ALLT!).
Loppet ja,som vanns utav Andreas Magnusson från Mariestads AIF på 2.35.55 tätt följd av en trio som alla landade under 2.40.
På spinnsidan blev det seger för Pernilla Lundberg från Lenhovda IF på 3.18.59 (K40) hon hade några minuter tillgodo före tvåan.
Det som slog mig mest (förutom huvudrubriksmannen 🙂 var hur glada och nöjda alla var efteråt, alla ville återkomma och man öste beröm över arrangörerna. Hoppas nu att fler Öbackingar gör resan ner hit nästa år då det är 20årsjubileum (jag lovade arrangören fler röda linnen nästa år 😉
Vill man inte springa så är höstmarknaden på torget,Växjö lakers (hockey) eller Östers IF (fotboll) andra nöjen.
Själv då? Tja,lade upp det för ett 3.10-15 lopp och det flöt på fint i 7 varv till 35-36km.Sen stod han där…Hammarmannen.
Strömbrytaren av, torpederad, nedskjuten. kanske Soppatorsk? NEJ (ingen brist på energi) ! Han gav sig på framsida lår, vände sig om och klappade till bägge baksida lår allt inom 200m in på 8:e varvet Stel som en flaggstång blev det till att gå/smålunka in i hamn, förlåt mål på 3.27.Jag skulle dit för inga ursäkter fanns förutom att ragla ner i sjön då. Hittade en kompis att växelvis gå/jogga med. Funderade lite grann när man blev varvad av segraren,”en gång i tiden hade jag hängt med dig” sen kom verkligheten ikapp.
Kul ändå var det att vara med! Marathon har ju den tjusningen att allt kan hända, fast Hammarmannen, ja han finns där, i alla lopp världen över och han skonar INGEN 😉
(Ursprungligt citat hittat i Berliner Zeitung efter loppet 1991 “der Hammerman steht immer auf 30km”
Carl-Johan