När undertecknad och Micke Engman började träna tillsammans för 8 år sedan så var det jag som låg före både på intervallträningar och tävlingar, men efter 8 raka tävlingsvinster för Westin så kom Engman ikapp och förbi under vintern 2014 och våren 2015. Därefter har han varit före 25 gånger på raken. Närmast var jag nog under Stockholm Halvmarathon 2016 när jag kom ikapp en trött Engman med en knapp kilometer kvar och sprang upp jämsides och sa ”Bra jobbat!”. ”Å h-vete” ropade han till och sen var jag ändå 7 sekunder efter i mål för han är en ”magisk” avslutare och jag vill ändå påstå mig vara bättre än genomsnittet under sista kilometern (om jag inte har kramp förstås). Men nu är det inte mig den här texten handlar om utan den fantastiskt fina utveckling Micke E har genomgått under de senaste åren. Man kan bara konstatera att träning ger resultat! Utöver av att han har putsat sina personbästan ett otal gånger under de senaste åren så avslutades 2019 med en närmast perfekt strike som resulterade i personliga rekord på 5 olika distanser i 5 raka lopp!
Det började den 3 augusti med kvartsmaran på Höga Kusten där tiden 37:33 även innebar klubbrekord i M35 (som undertecknad hade tidigare, men just ja, det skulle ju inte handla om mig …)! Två helger senare putsades halvmaraperset från i våras med en dryg minut till 1:19:07 på den inte helt lättsprungna banan i Tavelsjö. Ytterligare 2 veckor därefter var det dags för milrekordet att stryka på foten när Umemilen sprangs på 36:03. En intressant notering där är att kilometertiden ändå var något ”sämre” på den helt platta banan runt Nydalasjön i Umeå än vad han presterade på kvartsmaran på den stentuffa banan i Nordingrå. Där finns det alltså utrymme för mer tid att kapa … På Lidingöloppet den 27 september var det mest spännande om 2-timmarsvallen skulle knäckas. Nu räckte det inte riktigt hela vägen fram till det, men 2:01:10 var ändå personbästa med en dryg minut och fjärde bästa tiden nånsin på Lidingöloppets långa bana av en öbacking.
Säsongen avslutades med Veteran-SM på marathon i Växjö den 19 oktober. Vi kände oss lite extra proffsiga med en personlig serviceman i Kalle Nieminen som langade både vätska, bananer och gels (liquids) + peptalk på ett strategiskt ställe på den drygt 5 km långa banan som skulle springas åtta varv. Engman startade optimistiskt på första varvet, men jag fick höra av Kalle på andra varvet att han började tappa lite. Det visade sig senare vara väldigt lite och på tredje varvet gick det riktigt fort igen. En fart som hölls hela vägen in i mål, med undantag för den obligatoriska tempohöjningen den sista kilometern. Att formen var god skvallrar kommentaren på 3:e varvet om när han ropade: ”Jag vet att det går för fort, men kan inte springa nå långsammare”. Sluttiden 2:49:32 var pers med över 4 minuter (!) och placerar honom på en sjunde plats genom tiderna av de 40 öbackaherrar som nån gång har genomfört en helmara.
Lite träning på det här så kommer dessa personliga rekord att flyttas ytterligare, var så säkra…
// MW
