Öbacka LK

Ja det kan ju låta lite med dryga sekunden som personbästa men på 100m är drygt en sekund mycket!! Ja vilket fall som helst så hade vi banlöpning på Balders idag (5 sept, reds. anm.) och vi var 11 deltagare + två funktionärer så det var ett stort deltagande denna gång! Himla kul!!! Vädret var molnigt men solen tittade fram lite ibland, men det blåste nåt fruktansvärt…
De sträckor som vi hade att välja mellan var 5000m, 800m, 200m, 100m, 400m och den största klassen var 5000m där två valde att ta 3000m och det är ju helt ok iom att man startar på samma ställe. Det var 10 som deltog varav 2 som tog 3000m så man kan säga alla utom jag själv! 🙂 Blev faktiskt lite kallt att stå där och vänta ångrade att jag inte hade mössa och vantar… :-/ Men jag höll värmen med att hålla koll på tiden men tyvärr föll två tider bort… Gunnar och Jonas så vi har uppskattat. Det är helt ok att skicka in protester till oss men vi sänker “bara” med max 10 sek! 😀

Resultatet för 5000m:

Jenny Rutström 19.19
Sven-Olof ”Esso” Hellqvist 19.55
Staffan Lundblad 20.11
Katarina Rönngren 20.48
Jonas Wiberg 21.01
Annika Wallin 21.39
Erkki Onkamo 21.40
Gunnar Israelsson 22.15 Uppskattad tid

Resultatet för 3000m:

Björn Ögren 12.41
Elisabeth Isaksson-Norman 15.02

Den gren som kom efter blev 800 m och där deltog 2 st vilket vi kan förstå. Efter 5000m vill man kanske inte direkt hoppa på en medeldistanssträcka som man ska hålla ett högre tempo i men de som ställde upp gjorde ett bra lopp!

Resultatet för 800m:

Jenny Rutström 2.41
Sven-Olof ”Esso” Hellqvist 2.57

Efter dessa två längre distanser var det dags för kvällens sprintdistanser! Jag har ju tränat lite på Balders och upptäckt att det är ju inte så skönt/kul att springa 400m! 😀 Kommer ju nästan inte runt! Men allt handlar om träning. Bestämde mig sent om siders att lägga in 200m mest för egen del så jag blev väldigt glad över att få så många med mig eftersom det alltid är lättare och roligare att ha några med sig än att bara vara själv. Vi blev fem tappra som tog oss igenom 200m. Jag har ju aldrig sprungit den distansen förut så det blev en ny erfarenhet! Fick superont i armarna efter dryga 170m eller mjölksyra om man så vill det! Kändes som en blandning mellan änkestöten och stark köld. Lyckades iaf värma upp rätt bra även om jag var anfådd när jag kom i mål. Känns bra att ha en tid att kunna förbättra!

Resultatet för 200m:

Björn Ögren 30.26
Erkki Onkamo 32.50
Jenny Rutström 33.90
Elisabeth Isaksson-Norman 34.34
Ellinor Kempe 35.12

Nästan direkt efter 200m var det dags för kvällens kortaste distans 100m där jag hade förhoppningar på att förbättra mig. Fick med mig ett stort startfält tyckte jag och det var himla kul! Det som var extra roligt var att vi var så jämna så jag slapp känna mig ensamen därbak! Vi var fem som tog oss igenom sträckan! Det bästa av allt var att jag tog personbästa!!! Förra var 17.1! När jag var 15 eller nåt sprang jag på 15.7 så det var ju superbra tyckte jag!!

Resultatet för 100m:

Björn Ögren 14.00
Jenny Kling 14.99
Jenny Rutström 15.00
Ellinor Kempe 15.56
Elisabeth Isaksson-Norman DNF

Sista och antagligen värsta distansen 400m stod jag över. Var helnöjd över mina två lopp så det fick räcka för idag. Får svårt att ladda om efter ett personbästa så jag ville vara nöjd med det och inte “förstöra” det med en 400m lopp! Det var även här fem tappra som deltog och gjorde en superinsats på kvällens sista distans.

Resultatet för 400m:

Jenny Rutström 1.14.00
Sven-Olof ”Esso” Hellqvist 1.15.10
Erkki Onkamo 1.17.62
Gunnar Israelsson 1.20.43
Jenny Kling 1.21.76

Alla som deltog gjorde superbra ifrån sig och det var jättekul att det var så många som kom! Efteråt så bjöd Erkki på smörgåstårta för alla som ville ha samt lite kaffe. Vi fikade och kände oss mycket nöjda över kvällens banlöpningsträning! Vi passade på att smida lite nya planer som ev ett lopp som jag vill köra i höst om det går samt en till banlöpning om vädret tillåter.

// Ellinor Kempe

En regnig lördag i augusti var det dags för Höga Kusten marathon. Jag brukar springa halvmaran men kände mig inte sugen på att mala banan två varv så jag valde Multi singel istället; 20 km cykling (asfalt, grus, bred stig, smal stig), 500m simning, 8 km löpning.
Springa kan jag, simma kan jag, men cykla i skogen, njae. Var ute dagen innan för att testa min gamla trotjänare (10 år gammal, köpt för typ 2 papp på lågpriskedja å väger 25 kilo, minst, rostig å dan..).

Tävlingsdagen: kom iväg 30 min sent, efter hk-bron tändes oljelampan. En kompis ryckte ut (08.00 en lördag morgon) och hjälpte oss nödställda. Full gas mot tävlingen! Jag hade ju aldrig gjort något sådant här så jag ville vara ute i god tid. Rullar in med min orangea fara och ser alla proffs! Intalade mig att materialet bara är just material, det är kroppen som ska göra jobbet.
Förberedelserna bestod i att tejpa karta (det är ol-inslag och man får en SI-pinne), fixa nummerlapp, fundera på upplägg…

Ställde mig relativt långt fram, i mitten. Starten gick, tog det lugnt och det var mycket uppför! Asfalt, grus och sen stig! Gick oväntat bra i skogen, det var på grus och asfalt jag tappade. Trots att jag trampade vad jag hade rullade folk förbi mig, skyller på cykeln! Det var läskigt i skogen, var lite rädd men blundade med ena ögat och hoppades det skulle gå bra.

Vid varvningen lämnades cykel, på med flytväst och så joggade jag lugnt till simningen. Fått rådet att springa lugnt efter cyklingen och lydde det rådet. På bryggan tvekade jag. Skulle man verkligen hoppa i vattnet? Hur kallt var det? Det var bara att hoppa i och simsimsim. Gick oväntat bra trots skorna. Upp på land, springa obanat i skogen (därför behöll jag skorna på), stämpla, tillbaka å hopp i vattnet. Springa och lämna flytväst och sen sista delen; löpning.

Jag började lugnt och beskedligt. Först asfalt men snart drog man ut i skogen. Blöt och halkig skogsstig och jag med rosa asfaltskor! Inte bra! Halkade runt som en trasa och tassade mycket försiktigt nerför. Svor över skovalet eftersom det hindrade mig i löpningen. Irriterade mig även på långsamma gubbar som inte flyttade på sig, trots att jag var snabbare! Fick halka ut i skogen för att ta mig om och ramlade självklart!

Spurtade till slut i mål! Fick höra att jag låg fyra och trots att jag klarat målsättningen med bravur kunde jag inte bli av med känslan av besvikelse över att missa pallen. Gick och duscha och kollade sedan resultatet, 3:a på tiden 2.11.52! Jiho! Och inte långt efter heller! Hade kanske kommit två med andra skor, men, men… Det var min första multi och med tanke på min cykelovana är jag imponerad av mig själv! 20 km i kuperad terräng med en gammal, rostig och tung cykel; det är inte materialet som avgör!

Segrade gjorde Rebecka Sundin från Graninge på 2.04.33 och tvåa kom Lovisa Modig på 2.10.11.
Rekommenderar verkligen ALLA att test multi! Finns singel, par och mix som klasser! Kanonkul! Dock kunde kartan vara bättre, höll på att springa fel, trots att kartläsning är min grej!

// Johanna Bergman

Torsdagen den 6 september avgjordes det andra Finanloppet i ordningen, som hade fler än 1 100 anmälda från finansbranschen. Tävlingen med start och mål på Stadion, gick över 3,7 km i kuperad terräng. Mikael avancerade i fältet och låg på en 4:e plats efter halva loppet och knappade in på 3:an Patrik Eklund, men i mål skiljde det en sekund. Loppets 1:a, Daniel Lundgren och 2:an, Martin Stjernlöf var en klass för sig med SM medaljer i bagaget, var inte mycket att göra åt.

// Mikael Näslund

Den 29:e upplagan av tjejmilen genomfördes lördag den 1:a september 2012. 25761 kvinnliga deltagare från hela landet tog sig runt den 10000 m långa banan runt Djurgården. Start och mål var på Gärdet i Stockholm, en plats som vartefter dagen framskred allt mer kom att likna en leråker.

Trots att det regnade mer eller mindre hela dagen var det rätt varmt, 16 grader och vindstilla, och inget som störde löpningen, men kanske gjorde det mindre publikvänligt.

Mitt mål var att klara milen under 40 min och jag började seriöst i våras/somras med att försöka följa Anders Szalkais träningsprogram för Tjejmilen på 40 min ( började nånstans mitt i). Det visade sig tämligen omöjligt att hinna med då jag även har två barn, jourer och en massa annat som tar tid, men tanken var god. Har aldrig tränat mot ett mål tidigare och har aldrig sprungit intervaller, hållit på med backträning eller annat, mest bara malt på i samma tempo och samma sträcka…
Valde delar av programmet och har lärt mig flera nya begrepp som löpskolning, tröskelpass, koordinationslopp etc.

Allt gick bra fram tills slutet av juli när ena foten började krångla igen (blev trampad av en kossa i jobbet i våras) och jag emellanåt knappt kunde gå. Var nära att låna kryckor av en kompis men med 14 dagars vila gick det över. Träningen fick bli i form av cykling istället och enstaka lugna distanspass med mkt vila emellan. Intervaller var inte att tänka på. Kunde trots det genomföra Midnattsloppet 2 veckor innan med enbart lindriga känningar i foten. Sen fick det bli mest vila fram till Tjejmilen.

Resan startade sent på fredagen från Sundsvall med mellanlandning hos föräldrarna i Gimo där jag lämnade av barnen. Fortsatte sen med bil och tåg till Stockholm på lördag morgon för att hinna hämta nummerlapp. Hade gott om tid och fick tillbringa några regniga timmar på Gärdet innan det var dags för uppvärmning och start. Hann bli lite kall och velade i det längsta om vad jag skulle springa i. Blev till slut korta tights och linne samt pannband för att slippa salta droppar i ögonen.

Banan var som förväntat ganska flack och bestod av asfalt och grus. Första km gick (som vanligt) lite för fort för mig men sen höll jag ett hyfsat jämnt tempo, lite sämre andra halvan. Fick slita lite sista kilometern. Vid åsynen av upploppet som var lika med 50 m lervälling var känslan att nu stannar jag. Men såg klockan och insåg att tiden var ganska bra så det fick bli blöta, leriga skor och en rätt skön känsla att ha uppnått målet. Ingen direkt spurt in i mål, mer sicksack mellan de värsta lerpölarna:)

Klockan stannade på 39.37 vilket räckte till en 26:e plats. Tiden var något sämre än senast jag sprang loppet för 12 år sedan på 39.09, då i högsommarvärme med vattenspridare längs banan.

Öbacka LK representerades även av Johanna Bergman som sprang in på en fin 45:e plats på tiden 41.14 .

Vann på nytt banrekord (33.14) gjorde norskan Karoline Bjerkeli Grövdal före Isabellah Andersson (34.18) och Abeba Abrahaley (35.08).

Kanske sub 39 inte är ett helt orimligt mål till tjejmilens 30-årsjubileum nästa år!

// Jenny Rutström

Den första helgen i september (1/9 – 2/9) avgjordes Ramundberget Challenge, en tvådagarstävling i fantastisk fjällmiljö med utmanande bansträckningar, framför allt under söndagen. I denna tävlingsform är placeringen viktigare än tiden eftersom placeringssiffran läggs ihop för de bägge dagarna och lägst totalsiffra vinner. Om man nu inte väljer att strunta i placeringar och tider förstås, utan istället fokuserar på att njuta av den härliga naturen, vilket också är fullt tillåtet.

Vi var sex stycken som bilade upp från Sundsvall/Härnösand. Gänget bestod av tre ”riktiga” öbackingar; Anette Melander, Ida Höglund och underteckad (Micke Westin) och dessutom Linda Eriksson, Trångsvikens IF, Madelen Olofsson, Sundsvall och Håkan Stenskog, Indal. Vi bodde i en jättefin stuga i Funäsdalen, ett par mil från startplatsen i Ramundberget.

Att säga att vi hade tur med vädret är minst sagt en underdrift. Rapporterna talade om hyfsat väder under lördagen o regn på söndagen. Starten bägge dagarna gick kl 10.30 så frukosten serverades (av oss själva) vid 7-tiden. På lördagsmorgonen kunde man skönja något vitt på backen eftersom det varit frost under natten och solen fortfarande inte hade börjat värma. Lagom till start utvecklades dock vädret till en strålande höstdag med sol, klarblå himmel och en termometer som visade på omkring 14 grader.

De båda deltävlingarna räknades också som individuella tävlingar, varför man inte nödvändigtvis behövde delta bägge dagarna. Lördagens ansträngning ”Klinken runt” handlade om 12,5 km löpning på varierat underlag. Lite småbackig grusväg i början lockade till att hålla ett högt tempo. Ett tempo som sedan automatiskt sjönk något när det ganska snart blev dags för terränglöpning på fina stigar med några få inslag av spånglöpning. Efter halva distansen passerades en gammal hängbro över vilken det rådde springförbud, men enligt mig var det ganska skönt att få dricka i sig två muggar sportdryck samtidigt som man snabbgick över bron. Resan tillbaks till målet blev en tuffare historia eftersom terrängen här var mer myrlik. Det mjuka tungsprungna underlaget blev utslagsgivande och några rejäla knäppare (uppförsbackar) under de sista kilometerna gjorde att det fanns goda möjligheter att avancera för den som eventuellt hade krafter kvar.

22 damer och 28 herrar tog sig i mål den första dagen. Dagens mest framskjutna placering togs av Ida som lade rabarber på sjätteplatsen, bara sju sekunder före Linda som slutade sjua. Anette gjorde också ett bra lopp och slutade tolva och även Madde på 17:e plats kunde vara nöjd med sin dag. Vann gjorde Jessika Ericsson, Stockviks SF. Herrrarnas tävling vanns klart av skidhjälten Anders Södergren, undertecknad slutade nia och Håkan sprang i mål på en 24:e plats.

Väl tillbaks i stugan kunde vi njuta av den varma, sköna eftermiddagssolen ute på verandan. Ida hade med sig hemlagad tjälknöl och vi andra skulle bestämma oss för potatisgratäng på halvfabrikat eller att göra allt själva. Det blev det senare alternativet, vilket visade sig vara ett klokt val. Med god sallad och ett glas vin till blev det en toppenmåltid. Därefter blev det lite slappande och en ganska tidigt kväll, vi visste ju alla vilka utmaningar som väntade dagen efter …

Dagen efter. Regn och rusk var vad som mötte oss vid frukostbordet (eller i alla fall utanför fönstret) och jag började så smått ångra att jag missat att packa ner regnbyxorna. I absolut värsta fall kunde det också vara så att banan måste kortas av eftersom det kan vara direkt farligt att ta sig upp till Mittåkläppen i för dåligt väder. Fast temperaturen var varmare än morgonen innan så det fanns åtminstone ingen risk för snö. Krav fanns också på att vindjacka och underställströja måste medföras i antingen midjebälte eller ryggsäck. Jag kan meddela att det var väldigt skönt att få på sig en torr tröja och jacka i blåsten där uppe på toppen efter målgången. Man var ju dessutom tvungen att ta sig ner 3 km för egen maskin till bussen eftersom det av förklarliga skäl inte finns några vägar på bergstoppar.

Mittåkläppen upp – 9,3 km med totalt över 650 meters stigning, vilket kanske var anledningen till att något färre deltagare kom till start under söndagen, 36 st (18+18). Banan börjar med några rejäla stigningar de första kilometerna, sen lite svagt seguppför, därefter lättsprunget och ett par ganska knixiga utförsbackar och slutligen 3 km brant uppför till målet på Mittåkläppens topp. För undertecknad började det hela ganska ok, men sen blev det en riktigt tung resa mot målet. Uppför berget är det i princip omöjligt att springa hela vägen utan det handlar om att GÅ så fort som möjligt och vi skojade efteråt om att jag nog måste träna lite mer på just precis att gå 😉 Södergren var helt överlägsen uppför och vann då även totalt med platspoängen 2 (1+1). Efter att ha blivit omgådd av flera stycken uppför slutade undertecknad på elfte plats, vilket trots allt räckte till en slutlig sjätteplats. Håkan kunde tyvärr inte ställa upp på söndagen pga ett spökande knä.

Bland damerna var Ida Ingemarsdotter urstark uppför och vann klart, men eftersom hon inte startade första dagen gick slutsegern istället till Lina El Kott Helander, Östersund (2+3=5). Ida och Linda gick även denna gång en hård match om sjätteplatsen. Linda visade sig vara väldigt stark uppför och var till slut 27 sekunder före Ida i mål, vilket gjorde att de båda hamnade på 13 platspoäng. Linda hade snabbare totaltid och tog därför hand om en riktigt hedrande fjärdeplats i totalen med Ida som femma. En parentes är att om bergstoppen hade varit ännu lite högre placerad är risken/chansen stor att Linda hunnit upp undertecknat innan målportalen då det till slut bara skiljde några sekunder. Madde gjorde också en stark avslutning och nådde toppen som 14:e tjej och slutade totalt på 13:e plats. Två pinnhål bättre, på en elfte plats, i totalställningen hamnade Anette efter att ha slutat 17:e andra dagen. Vädret då? Jo, lagom till avresan från stugan gav regnet med sig och blev till ännu en härlig höstdag under själva tävlingen. Visserligen blåste det ganska snålt på Mittåkläppens topp, men det uppvägdes av den fantastiska utsikten som man nu hade tid att beundra under den lätta joggingturen utför berget. Sällan har uttrycket nedjogg stämt så bra! När det sen var dags för prisutdelning började regnet falla igen och avslutningen fick hållas inomhus, snacka om tajming!

Sammantaget är detta en mycket trevlig tävlingsform i fantastiskt fjällmiljö. Alla man pratade med var nöjda med arrangemanget och sannolikt kommer detta att sprida sig med ett ökat deltagande som följd. Arrangörerna Lena Gavelin och Mikael Andersson kan vara mer än nöjda med helgen liksom alla vi som övervann Mittåkläppens topp. Många fina priser delades ut efter bägge tävlingarna, vilket inte gjorde saken sämre. Själv ska jag nog träna lite mer backe (uppför) inför nästa år …

// MW

Vi hade bestämt att färden mot Sälen-Mora skulle avgå från Sundsvall klockan 15:00, några av oss lyckades!! Allihopa samlades kvällen innan i en av stugorna för att gå igenom körschema och se till att alla hade koll på vilken sträcka de skulle springa sedan var det huvudet på kudden.
Loppet startade klockan 08:00 och den första sträckan från Sälen till Smågan sprang Nisse och det gjorde han med bravur med en snitttid på 3:56/km. Observera att denna sträcka är uppför. Växlingen Smågan/Mångsbodarna sprang Micke W och trots att han hade problem med magen gjorde han en stark insats för laget. Öbacka fortsatte stafetten med två vana löpare Dan A och Ingemar U som båda två visade att löpning är deras starka sida. Den längsta sträckan för dagen 15 km mellan Evertsberg och Oxberg sprang Micke E. De efterkommande sträckorna Oxberg-Gopshus-Hökberg-Läde och slutligen Eldris-Mora är kortare sträckor och där höll alla (Gunnar I, Anette M, Ida H, Linda E och Örjan J) ett kvickt tempo och gjorde fina kämparinsatser för Öbacka. Slutligen hamnade laget Öbacka LK på en 11:e plats i mixedklassen och totalt i herr/dam/mixed- klasserna hamnde Öbacka LK på 30:e plats.

Vasastafetten är en härlig tävling med mycket gemenskap, träning/tävling, pusslande med skjutsning, hejjarop, skratt och mycket mycket mer. Totalt över 500 lag startade i årets Vasastafetten, vilket är rekord! Jag hoppas att vi ses nästa år igen 🙂

// Ida Höglund

I Xtremefinalen med gemensam start öppnade Mikael stenhårt på redan trötta ben och hade ledningen efter första kuperade kilometern som gick på 3 min 22 sekunder. Då seglade Högby IF´s David Nilsson förbi, David som nyligen gjorde 1:11 på en halvmara. Mikael hade en tuff dag med väldigt stela ben och efter en brant stigning vid 4 km kom loppets tvåa och passerade. Benen till trots så lyckades 3:e platsen bärgas och en tid under 60 min är bra, speciellt när delar av banan var helt dränkta av vatten. Totalt 47 löpare i mål i Xtremeklassen, varav 7 damer.

// MN

Mikael Näslund tog ytterligare en seger i sista deltävlingen av Xtreme Running (28 aug) efter att ha förbättrat tiden med 1 min och 23 sekunder från förra tävlingen. De 15 extremt kuperade kilometrarna avverkades på 58 min 24 sekunder. Totalt var det 130 löpare i mål, varav 15 kvinnor.

// MN

Först var jag skitglad över att jag fått en plats i det fulltecknade loppet. Men, sen kom sommaren och förkylningen! Och tröttheten! Två träningspass på tre veckor, sen fem intensiva dagar på o-ringen. Därefter 4 pass på två veckor som sista uppladdning inför maran. Osäkerhet på formen? Ja!
På grund av detta blev målsättningen njutning! Jag skulle ta mig runt utan att förta mig och försöka njuta av upplevelsen.

Sagt och gjort. Började med första misstaget. Ställde mig i fållan 5-6 timmar. Började lugnt och sansat efter grusväg och bred skogsväg. Vi vek av ut i skogen och det blev blött, stenigt och rötter. När första motlutet kom började alla gå! Jag springer hellre i samma lugna tempo än gå/springa/lunka om vartannat eftersom jag blir otroligt stum av det. Då började mitt bökande förbi på den smala stigen och onödigt mycket energi gick åt.
Passerade första mat- och dryckeskontrollen men nöjde mig med lite sportdryck. Halkade vidare i geggan (ja, det var riktigt blött) och började bli rejält låg. Äntligen, vid ca 28 km kom nästa matstation och vad jag åt! Banan, två kanelbullar, två koppar kaffe, sportdryck, energikaka, salt bröd och godis! Om jag fick håll? Näe, allt gick ut i kroppen bums! Stod där länge, tappade en placering där, men jag behövde det.

Nu började resan upp mot Ottfjället. Jag gick mycket, men där det blev lite flackare lunkade jag försiktigt. Jag hade inte mer bråttom än att mobilen åkte fram för att fota, dela med mig av vyerna till maken och på fejjan. 🙂
Väl uppe på fjället kom sista kontrollen. Då blev det coca-cola, chokladboll å godis.
Nu började färden nedåt, 10 km kvar och känslan av att jag skulle klara mitt mål, att ta mig runt, blev allt starkare! Nu började energin sprudla lite mer, tack vare allt jag åt vid andra kontrollen. Det var en brant, hal och mycket stenig och eländig resa ner och farten var grymt låg. Halvvägs insåg jag att jag kommer att klara det, och vad händer då? Trampar snett och “knäck” låter det i foten.
Jag övervägde om jag skulle försöka få av mig skon och linda foten eller hoppas att det skulle gå över. Jag drog ner på tempot och chansade på det sistnämnda.
Lite lätt haltande tog jag mig äntligen i mål! Jag är nöjd även om jag inte kan låta bli att gräma mig över att klockan tickade 7 min över 5 timmar. Vann gjorde Billstam på 4:19 och klubbkompisen from SOK, Susanne Liukkonen, var tvåa på 4:26. Alltså var jag bara knappt 50 min efter! En niondeplats är inte fel det heller och jag är nöjd med tanke på mitt utgångsläge.

I mål åt jag ännu mer. Bullar, macka, godis, saft…. Dagen efter mådde jag som en överkörd grävling och rörde mig i ultrarapid, men jag är lycklig och stolt. Jag började redan planera för nästa år för det här vill jag testa igen!
Så, vill du lufsa i fjällen i en härlig gemenskap, få äta hejdlöst med bullar och godis och utmana dig själv och din kropp till det yttersta, spring Fjällmarathon i Vålådalen!!!

// Johanna Bergman

Det blev en tur ner till Nyköping för att springa det trevliga stadsloppet SN-Löpet. Tävlingen avgörs på en publikvänlig tvåvarvsbana mitt i stan. Segrare i det tredje SN-löpet blev Andreas Jansson som krossade allt motstånd. Andreas som endast är 16 år kommer att representera Sverige i Finnkampen och man skall inte bli förvånad om man ser hans namn högt upp i resultatlistorna de närmaste decennierna. För Öbacka LKs representant blev det en fight om tredjeplatsen efter fyra kilometer fick Mikael en lucka som kunde hållas ända in i mål.

// Mikael Näslund