Arrangörer av Uppsala maraton och halvmaraton är den ideella föreningen Uppsala Kulturmaraton. Första gången Uppsala kulturmaraton arrangerades var år 2016 och då enbart som maratonsträcka och stafett. Premiärloppet hade en mer kuperad bansträckningen med fokus på kultur och upplevelse. Banan har justerats, blivit snabbare och mer platt med färre höjdmeter. Vidare har namnet ändrats från Uppsala Kulturmaraton till Uppsala maraton men kulturupplevelser finns kvar. Alternativet att springa halvmaraton introducerades år 2019 och fanns också i år 2021 (inget lopp pandemiåret 2020).
Start och mål var vid Uppsala slott, vackert beläget som slott brukar, på en kulle med fin utsikt. Att inleda ett lopp med en utförsbacke är kanske inte optimalt speciellt med tanke på att drygt 350 löpare skulle iväg samtidigt. Banans högsta punkt var vid Gamla Uppsala efter ungefär halva sträckan på halvmaran och 75% av helmaran. Lutningen dit var dock flack och det var egentligen de två avslutande kilometrarna tillbaka till slottet vilka kändes dryga.
Bansträckningen för helmaran innebar två ”rundor”, den första mot Sunnersta och sen tillbaka till slottet. Den andra ”rundan” var gemensam med halvmaran med vändning vid Gamla Uppsala. Eftersom helmaralöparna startade halvannan timme tidigare kom halvmaratondeltagarna att möta många av långlöparna.
Underlaget var en blandning av grusade gångvägar, asfalt och någon kort bit stig. Vid målgång medalj, t-shirt, banan, dryck och dessutom bjöds alla deltagare på en god, varm, starkt kryddad vegetarisk gryta samt kaffe. Möjlighet till dusch- och ombyte fanns ca 600 m därifrån. Väskinlämning i anslutning till start och mål samt möjlighet att gå inomhus för att ta på överdragskläder, besöka toalett och värma sig.
Tycker halvmarasträckningen var mycket fin och mestadels lättsprungen utan egentliga backar, förutom på slutet. Kan verkligen rekommendera loppet, vacker miljö, bitvis längs Svartån, en hel del publik, till viss del beroende på att löparna samsades med gående och cyklister. Tack vare fantastiskt engagerade funktionärer vilka tydligt visade väg, dirigerade trafik och höll ickelöpare på avstånd kunde löparna helt ägna sig åt att springa. Fint väder dessutom gjorde årets kanske avslutande tävling till en fin upplevelse.
För min del, med flera års problem med en häl, operationer och lång rehab, var den största glädjen att kunna springa med en fungerande häl. Vidare är det väldigt roligt att åka iväg några stycken och tillsammans uppleva en tävling och allt runtomkring.
Ser framemot nästa år, fler lopp och upplevelser med gamla och nya klubbkamrater. Springa med klubblinne är roligt, det ger identitet och gemenskap oavsett typ av lopp, ens ålder, tempo eller målsättning. Tycker det är roligt att höra ”heja Öbacka/Härnösand” och lika roligt att ropa ”heja” när jag ser deltagare från klubbar/föreningar i närområdet.
Katarina Rönngren
