ICA-Loppet på Alnö 2011-05-07
Halvmarathon
Detta blev den första tävlingen för mig i Öbackas färger. Formen lämnade mycket att önska och målsättningen och förväntningarna var låga. Vårvintern har ju kantats av förkylningar och misstänkt pollenallergi. Det kändes som att loppet skulle komma att handla om överlevnad! De tre första kilometerna kändes rätt okej men efter detta började kampen mot kroppen. Jag stod långt fram vid starten eftersom jag gillar att ha koll på läget så jag visste att jag låg först men hade ingen aning om med hur mycket jag ledde.
Loppet var en kamp med psyket och kroppen kändes inte bra någon gång under loppet, tyvärr. Jag blev omsprungen av några herrar men kraft och ork att hänga på saknades och jag förberedde mig mentalt om att även damer skulle komma om mig för det kändes som att kroppen gick i ultrarapid.
Banan består av asfalt och åter asfalt, inte heller detta talade till min fördel och de få backarna slet på kroppen och det var noll återhämtning i nerförsbackarna. Dock kändes det lite positivt när jag skymtade Alnöbron eftersom jag förstod att det då inte var långt kvar. Jag försökte peppa mig med tankar på vårens 1000 metersintervaller och nog hjälpte det lite. Men, jag insåg att banan avslutas med dryga kilometerns uppförslöpning, men, men… oanade styrkor infann sig och jag kunde hålla undan hela vägen till mål. Tiden blev överraskande nog 1.30.21 trots känslan i kroppen. Min målsättning sedan länge har varit att pressa sig under 1.30 på halvmaran och i och med detta nya personliga rekord känns det inte avlägset alls… Tvåan sprang in på 1.32.00 och trean på 1.34.25.
Banan består som sagt enbart av asfalt vilket inbjuder till bra tider. Jag upplevde inte banan kuperad alls och de få backar som finns går det, om man orkar, att trycka på riktigt bra i, samtidigt som nerförsbackarna även de inbjuder till långa avslappnade löpsteg. Vill du ha bra tider tror jag denna bana är riktigt bra.
Arrangemanget var bra, varken mer eller mindre. Det var bra skyltat när jag sprang och vätska fanns var femte kilometer. Dock var det kanske lite tvära kurvor på slutet eftersom de ville flacka ut banan lite istället för att ha konstant uppförsbacke i drygt en kilometer. Dock kunde skyltningen till tävlingen, parkeringen och duschen varit bättre, alla som kommer och springer känner ju inte till Alnön.
Så, debuten är nu avklarad och resulterade i en seger vilket känns väldigt bra! Nästa lopp som väntar är Vårruset, jag hoppas på samma resultat där placeringsmässigt! Man måste ju sikta mot stjärnorna så kanske man når trätopparna…
// Johanna Bergman